.

Jag var så förbannad så jag bara ville skrika och gråta och slänga mig ner och slå knytnävarna i golvet som ett litet barn, och eventuellt även dunka huvudet i väggen som Dobby i Harry Potter.

Dobby.

.

Det var egentligen inget särskilt, bara en massa olika små saker som jävlades, och till slut kände jag att jag höll på att gå upp i atomer. På vägen hem från jobbet lyssnade jag på Zac Brown Band, och den här delen i It´s not ok kändes på något vis väldigt igenkännande (nej, jag kommer verkligen inte på något bättre ord) och tröstande.

.

"I wanted to say you're a big disgrace to the world, 
yourself, and the human race
And reach back and pop him one good time in the face, okay.
No its not okay and I didn't do that
But I gave him a smile and tipped my hat and told him to have a very nice rest 
of the day"

.

Serviceyrket i ett nötskal! Hur förbannad man än blir så ler man och låter glad och trevlig. Ibland borde man fan få medalj. Det är tur att ilskan går över ganska snabbt igen.