På tal om citat måste jag bara berätta om en rolig konversation mellan pappa och farfar här om dagen. Jag och Dixie var och hälsade på farfar och pratade lite med honom, och när vi hade gått ringde han pappa.

Pappa: Hej
Farfar: Jag tror hon kände igen mig!
Pappa: Va?
Farfar: Ja, Hanna var just här!
Pappa: Jaa, det skulle väl vara konstigt om Hanna INTE kände igen dig?
Farfar: Neeej, inte Hanna, HUNDEN!

Haha, att jag hade varit där var alltså inte den största höjdpunkten, det var Dixie som var det bästa av allt! Och idag när vi var dit hade han bara ögon för Dixie, det bara lyste om honom när hon pussade honom och gjorde konster för honom. Sötnosar!