I lördags var vi ut, och när jag kom hem gick jag direkt ut på promenad med hundarna. Vill ni gissa vad som hände? Ja men självklart, jag hade tagit nycklarna ur fickan och glömt dem inne på byrån. Och Christofer hade telefonen på ljudlöst så han hörde inte att jag ringde. Vad annars. Lösningen? Jag och dogzen gick hem till mamma och pappa och sov.

.

Men självklart slutar det inte där. Nästa dag visade det sig att jag hade tappat min telefonväska där jag har körkort och bankkort... Jag hade nämligen ju en hund i varje hand och väskan fastkilad under armen medan jag försökte få tag på Christofer på natten, så väskan hade jag tappat... Som tur var så var det en bekant som hade hittat den så det var inga problem att få tillbaks den.

.

.

Dogzen undrade vad fan jag höll på med när vi sprang omkring som tre yra höns mitt i natten och höll på att frysa ihjäl.

.

Idag har de på jobbet tyckt att det var sjukt kul att skratta åt mig på grund av det där...

Jag: Är det okej om jag går nu så jag hinner till bodypumpen? Ni klarar väl av att låsa och så där ändå?

Donny: Jo, det kanske till och med är bäst om du går nu, du bara tappar bort nycklarna annars.

Jag: Meh, det gör jag ju inte!

Donny: Du är lite slarvig Hanna!

Jag: Det är jag ju inte alls! ... Var har jag lagt min telefon?

Som tur var tror jag att det bara var Emil som hörde det sista... Bra att jag försöker övertala dem att jag inte alls är slarvig (vilket jag ju inte är, bara klumpig!) och sedan säger emot mig själv i samma mening... Ni kanske kan gissa att jag höll på att skratta ihjäl mig när jag insåg vad jag hade sagt!