Men eftersom jag ville bli rejält fyrkantig i ögonen stannade jag ju alltså kvar och såg Titanic också och fick snyggt sällskap:

.

.

Jag och Alicia är söta och normala som vanligt medan brorsan håller på och fånar sig och gör töntiga miner... Eller var det tvärtom kanske... Stackars liten bror som höll på och skämdes ihjäl för att jag och Alicia var så fjantiga och tog bilder och höll på att skratta ihjäl oss. Hehehe.

.

.

Alicia hade aldrig sett 3D-film förut. Hon satt händerna framför sig som på bilden ovan och kläckte imponerat ur sig "Alltså det ser faktiskt ut som att händerna är så här nära!!". Jag skrattade så jag trodde att jag skulle dö!

.

.

Hon höll också på att storkna av skratt när hon insåg vad hon hade sagt!

.

Kanske var det den början som gjorde att filmupplevelsen inte blev som vi hade föreställt oss. Vi var båda helt inställda på att vi skulle gråta så tårarna sprutade (vi är ganska duktiga på att gråta), men hur vi än ansträngde oss så lyckades vi inte mer än att på sin höjd få lite fuktiga ögon. Slött. Så nu måste vi ha filmkväll snart med någon riktig snyftfilm (mitt förslag: Lejonkungen) istället för att ta igen det!

.

Men det var i alla fall en riktigt kul kväll! De där två ska jag definitivt släpa med mig på bio igen.