När jag närmade mig såg jag ett hundhuvud i fönstret. När jag kom närmare satte sig Dixie upp, jag vinkade, hon ställde sig upp och stirrade och tryckte nosen mot rutan, jag vinkade med båda händerna, Bella dök också upp och när jag kom in på gården såg jag att båda flög ner från soffan med sikte på dörren!

.

.

Två små doggisar som ivrigt väntar på att matte ska komma in genom dörren!

.

.

Pusskalaaaas!!! Åh vilken lycka! Bella pep till och med, så glad blev hon! Mina små hjärtan.

.

.

Något speedad liten Bella väntar på att få angry birds-pipleksak av husse.

.

Så nu är hela lilla familjen samlad igen. Vovvarna har visserligen haft det superbra, massa bus med lilla nykomlingen Spike (en långhårig liten black&tan hane) och ungarna osv, men de verkar väldigt glada över att vara hemma faktiskt.

.

Dixie har blivit smal (jag måste väl erkänna att hon hade lagt på sig lite här i vinter när hon har ätit både sin och Bellas mat... Ehm...) och ser plötsligt så liten ut igen! Hon är så himla fin så mitt mattehjärta smälter! Och lilla Bella ser plötsligt så stor ut! Hon har växt jättemycket och ser så vuxen ut! Mattes lilla snygging.

.

Okej, nog om det, jag tror ni märker att jag har saknat dem (om ni ens orkade läsa så här långt?), så nu ska jag mysa med mina små älsklingar istället!