Jag skulle visa Matteus min sjukt häftiga Snake-app (som om jag på allvar trodde att en 7-åring skulle bli imponerad över ett spel som var populärt innan han ens var påtänkt...?!), han tyckte det var det töntigaste han någonsin sett, han förstod inte alls varför det var låtsasknappar på skärmen och han undrade "Hur gammal är du egentligen?! 148 eller?!". Jamenvisst. Tack för den.

.

.

Den väldigt o-imponerade lilla klonen (?) i Florida för 3 år sedan.

.

Lite tidigare på kvällen sade klonens mor förskräckt "Va?! Är du redan så gammal?!", och han där som jag bor med var så klart inte sen att haka på och beklaga sig över hur gammal jag börjar bli.

.

"Eh, ursäkta mig? Men är det inte så att jag är överlägset yngst här om man inte räknar med ungarna?!" ville jag vråla, men istället satt jag tyst och putade med underläppen som ett grinigt litet barn i hopp om att det skulle få dem att ändra sig. Det gjorde det inte. Men det var värt ett försök, jag vägrar känna mig gammal redan. Ni tycker väl lite synd om mig i alla fall va?