På morgonen när jag väckte Dixie för att åka iväg på utställningskurs (som för övrigt var riktigt bra!) morrade hon åt mig! Alltså riktigt så där "Dra åt helvete matte, åk på din jävla kurs själv, jag tänker satan inte stiga upp, jag vill sova!" (ja, med så många svordomar). Normalt morrar hon aldrig åt oss.

.

När vi kom hem från kursen däckade vi i sängen direkt, helt slut båda två. Efter en timme eller två väckte husse oss med nygräddade våfflor. "Åååh, vad gulligt!" kanske ni tänker nu. Det tänkte inte jag. Precis som Dixie morrade jag, muttrade lite, vände mig om och drog täcket över huvudet.

.

.

Sedan släpade jag mig upp och tryckte i mig våfflorna illa kvickt för att vakna till liv, så det här är enda beviset på att det faktiskt åts våfflor här igår. Ja, riktiga charmtroll är vi, jag och Dixie alltså. Man ska inte väcka oss i onödan.

.

Nu ska jag gå ut med Bella, hon är sjukt bajsnödig verkar det som för då blir hon alltid ett riktigt litet pain in the ass och hoppar omkring och slåss och har sig. Ifall ni undrar liksom. Sedan ska jag kolla upp om det finns något frustrationstillägg eller liknande som man kan få, det tycker jag att jag borde ha efter kvällens jobb (datorn var farligt nära att åka ut genom fönstret).