Long lost friend

För ungefär 4,5 år sedan var jag på Lanzarote med mina föräldrar + lillebror. Där köpte jag en svart trenchcoat som jag har tyckt väldigt mycket om. 
 
I juni i år var jag på min småkusin Johannes studentfest. Det regnade när vi skulle dit så jag tog på mig trenchcoaten och hängde den på en krok i hallen när vi kom dit. När vi skulle gå hem var den spårlöst försvunnen. Jag tänkte att någon säkert hade fått med sig den i misstag, och med lite tur dyker den upp igen efter helgen när någon märker att de har tagit fel jacka. 
 
Men jag hörde ingenting om någon bortkommen jacka, så jag tänkte att jag aldrig kommer att få se den igen, grät en skvätt och ställde in mig på att köpa en ny istället. 
 
 
En bild på jackan. Denna tog jag någon gång i våras för att det var något jag skulle blogga om, nu kan jag inte för mitt liv komma på vad det kan ha varit?!
 
I alla fall. Jag letade och letade, men hittade ingen som kändes så där riktigt perfekt. Köpte en (eller okej, två) liknande fast kortare av Bodil. Jag har tänkt på den där jackan mååånga gånger, och senast igår tänkte jag att kanske jag borde höra ändå om den skulle ha dykt upp.
 
Och så idag, från ingenstans, visar det sig att Mia har hittat en tunn svart jacka med hundgodis i ena fickan liggandes i Johannes badrum (av alla ställen?!?!) och hon efterlyste ägaren på facebook. Mamma var snabb och fattade att det kunde vara min. Förstår ni lyckan?! Åh, min älskade jacka! Ibland har man tur ändå. Nu ska jag bara komma mig för att hämta den också! Och kanske betala hittelön?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0