Fräschast i stan
Herregud vad trött jag var när jag kom hem från jobbet idag. Efter middagen blev det ännu värre. Jag satt och kämpade och försökte hålla ögonen öppna, men till slut fick jag helt enkelt ge upp, kasta mig ner i soffan och slockna.
En halvtimme senare vaknade jag av att jag dreglade och Christofer skrattade åt mig. Fantastiskt charmig man känner sig då alltså... Otroligt fräscht.
Nåja, jag behövde verkligen sova lite. Lite choklad på det gjorde susen (finns det nånting bättre än lite Fazers blå när man vaknar från en powernap?!), nu kanske jag orkar gå ut med hundarna i stormen i alla fall. Tur att jag är ledig imorgon!
Världsrekordförsök
Jag tror att Bella försöker slå världsrekord, eller åtminstone något åt det hållet, i hur många tuggben man hinner lägga på mattes täcke medan matte borstar tänderna.
Hennes nya high score är från och med ikväll 3 stycken ben. Eller två ben och ett grisöra om vi ska vara noga. Inte illa! Och fantastiskt mysigt måste jag säga...
Dränkt gris
När jag var hem till hundarna på lunchen idag upptäckte jag ett mordförsök! Stackars Nöffe-grisen läg med ansiktet neråt i hundarnas vattenskål, de hade försökt dränka honom!
Som tur var så överlevde han, de hade missat lite så han hade trynet utanför. Men genomblöt var han när jag fiskade upp honom, stackarn.
Fågelslakt
Idag när jag var hemma på lunch fick jag bevittna ett brutalt mord på en röd angry bird. Dixie hade lyckats bita hål i den och stod nöjt och slet ut "inälvorna" framför ögonen på mig. Fruktansvärt I tell you. Men Dixie var omåttligt nöjd! Jaktinstinkten är det då inga fel på i alla fall.
Tårtkalas!
Nu har jag två mätta och lyckliga små hundar här hemma, det har nämligen bjudits på födelsedagstårta! Dixie var mycket nöjd med mitt beslut att ha lördagskorv som fyllning och köttbullar som dekoration, det blev succé. "Smakerna gifter sig otroligt bra matte!" skulle hon ha sagt om hon kunde prata.
Bella kände nog inte efter så mycket, hon vräkte i sig så fort hon bara kunde, irrade omkring i ren lycka, smaskade högt, hade ögon stora som tefat och rapade högljutt (!!) när hon var klar. Det märktes tydligt vem som är bebisen i familjen och vem som är den vuxna 2-åringen med oklanderligt bordsskick som försiktigt åt tårtan lager för lager för maximal njutning.
.
.
Här ser ni allt man behöver för en hundtårta!
- Färskfoder till botten (formas till ett hjärta med hjälp av pepparkaksform)
- Lördagskorv som fyllning
- Leverpastej som grädde (förslagsvis en som är lättare att smeta på än denna, förra året använde jag en annan som passade bättre men eftersom jag tycker att den här är godare kändes det lite overkill att köpa en annan bara för hundtårtan...)
- Köttbullar till garnering (som jag ju visseligen köpte enkom för tårtan... hehe... bortskämda jyckar?)
- Och så "twirls" (mjuka tuggben med kycklingsmak - enl. förpackningen, jag har ej smakat) som får agera ljus
.
.
Se så vackert! Det är mycket kärlek inbakat i dessa tårtor! Dixie har då alltså två "ljus" i sin eftersom hon fyller två år, Bella fick inga ljus men i övrigt är hennes likadan.
.
.
NÅGOT sugna hundar! Bella ser lite ut som en hare, haha! Om ni undrar varför jag ser så konstig ut så är det för att jag sjunger "Ja må hon leva".
.
.
Dixie väntar tappert på "Varsågod!" trots att det är oerhört svårt när det doftar så gott, medan Bella redan har tjuvstartat... Ingen som är förvånad där nej.
.
.
"Kom igen då matte, säg varsågod någon gång då!"
.
.
"Wohooo!!!"
.
.
Dixie må ha lagt ett ljus åt sidan medan hon äter toppingen (så får man göra när man fyller år) och ha tappat en liten bit på golvet (den låg inte ifred länge kan jag meddela), men se så fint hon äter runt tårtan utan att förstöra hjärtformen!
.
.
Och jämför gärna med det här lilla odjuret som fullständigt attakerade tårtan och försökte sluka hela i en enda stor tugga! Fort gick det. Inte konstigt att hon rapade sedan och blev så proppmätt att hon inte orkade hoppa upp i korgen ni ser till vänster om henne. Haha. Mitt lilla monster.
.
Nu ska jag ta födelsedagsbarnet på en långpromenad i blåsten, lite motion efter den där tårtan kan inte skada. Hon börjar ju bli gammal nu så hon måste ju passa sig så det inte sätter sig på rumpan liksom.
En liten snäcktjuv
Här om dagen när jag höll på och städade lite plockade jag fram ett fat med ljus, sand och snäckor på vardagsrumsbordet igen som inte har varit där på hela vintern. Lite vårigt så där tänkte jag. "Åt mig?!?!" tänkte Bella.
Varje dag torkar jag sand från bordet och lägger tillbaka snäckor som jag hittat på golvet, i soffan eller i Bellas mun. Och varje dag möts jag en stund senare på nytt av den här synen:
Hunddag
Idag har varit en riktig hunddag. Föst sovmorgon och mys i sängen (jag vaknade av att Bella startade en brottningsmatch med min fot! Det såg helt sjukt ut och det kittlades alldeles fruktansvärt mycket!), det är det absolut bästa våra hundar vet, de är två riktiga små mysmonster.
.
.
Väldigt suddig bild på morgonmys med Bella.
.
Sedan ringde Bodil och väckte liv i oss och så blev det promenad och fika i det underbara vårvädret med henne, Jocke, Jawa och Texas.
.
.
Dixie hittade en kanon som hon klättrade upp på.
.
.
Åh jag är så nöjd att jag lyckades ta den här bilden! Bella tycker nämligen fortfarande att Jawa är rätt så äcklig så hon vill inte vara tillräckligt nära henne för att jag ska kunna få en fin jämförelsebild, men när hon satt i min famn och Jawa satt en bit bort lyckades jag fånga båda bruna brudarna på en bild. Åh, de är så fina! Hela Bella är väl ungefär samma size som Jawas huvud, men annars ser de ju nästan precis likadana ut!
.
.
Bodils bild på hela gänget.
.
Ikväll har jag och Dixie varit på agility. Vi har inte varit med sedan före juluppehållet eftersom Dixie löpte och sedan var det ju Floridaresan, så jag hade inga förväntningar alls utan tänkte att vi provar lite bara för att friska upp minnet lite till att börja med. Och så gick det skitbra! Dixie var verkligen superduktig och jag kände att jag äntligen börjar bli bättre på att visa tydligare vad hon ska göra. Ja, det var superroligt helt enkelt och nu är vi jättepeppade att fortsätta!
.
.
Så här somnade Dixie i min väska igår, och efter den här dagen är hon ännu tröttare och slocknade direkt när vi kom hem från agilityn. Lilla gumman. Nu tror jag bestämt att jag ska gå och göra henne sällskap i sängen. Natti natti!
Sociala små djur
Ikväll har jag, Dixie och Bella varit och lekt med Maria och Kili. Eller ja, det var det som var meningen i alla fall, men Bella var trött och tyckte att Kili var sjukt läskig, och Dixie som annars alltid brukar vara så framåt och älska att leka med Kili (och egentligen alla hundar hon någonsin har träffat) var också trött och seg så de satt mest och tittade när Kili lekte med sina leksaker och morrade lite så där trevligt om han kom för nära. De är så sociala och trevliga ibland... Hmm...
Nå vi hann knappt innanför dörren här hemma innan Bella rullade ihop sig till en liten boll och däckade i soffan och nu ligger de båda och sover djupt här bredvid mig, så det kanske går lite bättre om de är lite mer utvilade och inte har haft race här hemma före!
.
.
Två mycket trötta små brudar. Bella har sin nya fina "Single" tröja på sig som hon fick ärva av Kili!
Älskade små hundar!
Åååh vad lycklig jag är nu! ÄNTLIGEN har jag fått träffa mina underbara små yrväder igen! Herregud vad jag har saknat dem. Eftersom vi kom hem så sent igår fick de vara kvar hos Christofers syster tills idag, så den sista timmen på jobbet när jag visste att de hade kommit hem var jag något speedad och ville bara hem och träffa dem.
När jag närmade mig såg jag ett hundhuvud i fönstret. När jag kom närmare satte sig Dixie upp, jag vinkade, hon ställde sig upp och stirrade och tryckte nosen mot rutan, jag vinkade med båda händerna, Bella dök också upp och när jag kom in på gården såg jag att båda flög ner från soffan med sikte på dörren!
.
.
Två små doggisar som ivrigt väntar på att matte ska komma in genom dörren!
.
.
Pusskalaaaas!!! Åh vilken lycka! Bella pep till och med, så glad blev hon! Mina små hjärtan.
.
.
Något speedad liten Bella väntar på att få angry birds-pipleksak av husse.
.
Så nu är hela lilla familjen samlad igen. Vovvarna har visserligen haft det superbra, massa bus med lilla nykomlingen Spike (en långhårig liten black&tan hane) och ungarna osv, men de verkar väldigt glada över att vara hemma faktiskt.
.
Dixie har blivit smal (jag måste väl erkänna att hon hade lagt på sig lite här i vinter när hon har ätit både sin och Bellas mat... Ehm...) och ser plötsligt så liten ut igen! Hon är så himla fin så mitt mattehjärta smälter! Och lilla Bella ser plötsligt så stor ut! Hon har växt jättemycket och ser så vuxen ut! Mattes lilla snygging.
.
Okej, nog om det, jag tror ni märker att jag har saknat dem (om ni ens orkade läsa så här långt?), så nu ska jag mysa med mina små älsklingar istället!
Ja skyll inte på mig sedan!
Hahaha. Bella låg bredvid mig i soffan och gnagade för fullt. Vi har tusentals tuggben liggandes överallt så inte tänkte jag mer på det. Men när jag sedan tittade dit såg jag att det inte alls var ett tuggben - det var en Viking Line penna och hon hade redan ätit upp hela toppen!!
När jag skulle ta en bild för att lägga upp här på bloggen kom Bella flygandes och skulle ha tillbaka sin älskade penna... Hon ser ju helt galen ut!
.
.
Hahaha. Jaa, det är inte så lätt när det kliar i tänderna, men hon får nog skylla sig själv om hon får ont i magen i natt sedan!
.
.
Halvuppäten Viking Line penna...
Julpyntet
Nå nu har jag fått fram lite julpynt i alla fall. Det känns fortfarande för tidigt, men det blir nog bra. Jag har bytt lite gardiner, plockat fram ungefär hälften av tomtarna, hängt upp julstjärnan och ställt ljusstakar i fönstren.
Stjärnan och ljusstaken i stora fönstret fick sällskap av en extra dekoration: en liten pepparkakshund!
.
.
Fint va?! Mys tyckte Bella.
.
.
Lilla Bella beundrar den stora stjärnan. Min lilla sötnos! Men låt inte skenet bedra, det är inte ofta hon sitter så där lugnt och stilla. Att säga att hon är ett rikigt litet yrväder är en stor underdrift... Jag är helt övertygad om att hon vet om att hon är så himla söt så hon tycker att hon kan komma undan med vad som helst.
.
.
Det här är mer normalt. Full i fan och i fullt bus med Dixie!
Så kan man också göra
Igår när jag var ute på promenad med dogzen på lunchen var det riktigt äckligt höstväder. Det blåste som fan, regnade och var riktigt kallt och äckligt.
Mina små vovvar är inte särskilt förtjusta i kyla, och framförallt inte i regn. Dixie bet ihop och förstod att hon inte hade något val. Bellas lösning? Klättra in i mattes luva och hållas där resten av promenaden. Man får ju inte vara dum heller!
Roligast idag
Och så är det plötsligt november. Jag hinner inte alls med längre. Tur att det snart är sommar igen - då har jag semester! Wohoo!
I väntan på sommaren ska jag dela med mig av ett mms (eller WhatsApp egentligen om vi ska vara noga) som jag fick av Jocke idag. Jag höll näst intill på att skratta ihjäl mig faktiskt!
.
.
Denna bild fick jag, med texten "Jawa tackar för snackset...! ;)"! Det är alltså stor brun Dobermann meets liten brun Prazsky Krysarik. Obs! Bilden är delvis ett montage - Jawa äter inte småhundar som snacks egentligen. De är lite för beniga, små barn är godare.
Lilla vovven!
Okej, nu har ni väntat tillräckligt länge på bilder på vovven. Vi har hunnit sova lite, hon har kissat ute (så duktig!) och viktigast av allt: jag har äntligen fått i mig lite mat (10-11 timmar efter frukosten... då har jag för mycket annat i skallen!). Så håll i er nu!
Lilltjejen heter egentligen Udett (Odet) men vi har nu till slut kommit fram till att vi ska kalla henne Bella. Vi var lite osäkra, men nu känns det som att det passar henne riktigt bra.
.
.
Hon är en riktigt liten liten tjej (två veckor äldre än Dixie var när vi fick henne, men ändå mindre än Dixie var då), hon är väldigt mysig och nyfiken, lite försiktig av sig men nu när hon har börjat bekanta sig lite med oss, Dixie och lägenheten så verkar det nog som att hon är ett litet busfrö trots att hon verkar så änglalik!
.
.
Det jag har varit mest orolig över var förstås hur hon och Dixie skulle funka ihop, men det går redan jättebra! Dixie älskar andra hundar, men hon brukar inte gilla när de gosar med hennes matte och husse, men det har gått hur bra som helst!
.
.
Dixie tycker att Bella är en sjukt spännande liten krabat som luktar himmelens intressant! Lite svårt att få igång henne på bus kanske, men hon är ju så liten än så det ska nog lösa sig hälsar hon. Allt Bella gör är fruktansvärt spännande, så fort hon rör på sig måste man dit och kolla och lukta, det gäller att inte missa en enda sekund ifall att hon hittar på något fränt (alt. stjäl något tuggben eller någon leksak) säger Dixie.
.
.
Bella är väldigt mammig och vill helst sitta i famnen hela tiden, men det är ju inte så konstigt - det var ju bara igår hon flyttade ifrån sin riktiga mamma! Men emellanåt får hon sina ryck och springer runt och kollar läget, först lite lugnt och sedan i full fart!
.
.
Hon är ett riktigt litet charmtroll. Och hon lyssnar noga på vad vi säger och följer hela tiden med vad som händer runt omkring henne. Med den här farten kan hon sitt namn redan i morgon!
.
.
Puss och godnatt. Nu ska vi sova lite igen. (Några enstaka timmars osammanhängande sömn på en soffa på ett småkyligt Arlanda räknas inte som skönhetssömn, så vi har liksom lite att ta igen nu.)
Imorgon smäller det!
Nu jäklar hörni börjar det närma sig! Nu har vi städat, plockat undan kissvänliga mattor, plockat undan allt bitvänligt på nosnivå, inhandlat allt nödvändigt och lånat flygbur av Maria och Kili. Nu är vi redo för valpen, och imorgon är det äntligen dags!
Iiiih, så spännande det är nu! Ska vi köra en tippning på hur många speedade timmar det kommer ta innan jag somnar ikväll?
Nybadad vattenhatande liten hund
Ikväll har vi ägnat oss åt Dixies favoritprojekt: duscha. Dixie hatar, och då menar jag verkligen HATAR, vatten.
I somras när det var riktigt varmt kunde hon tänka sig att springa ut i vattnet och hämta bollar och så där, men där går gränsen. När det regnar är det en jäkla fart på promenaderna för att hon vill komma hem så fort som möjligt, om det inte ösregnar förstås för då vänder hon i dörren.
.
Så ja, ni kan ju tänka er hur mycket hon uppskattar att bli duschad... Hon skenar alltid omkring som en yr liten racerbil i hela lägenheten och ruskar på sig och eventuellt skäller lite också efteråt. En gång protestbajsade hon till och med i farten (fast då var hon fortfarande valp, så jag antar att det var förlåtligt).
.
Så här rejsar hon omkring i lägenheten när hon har blivit blöt, minst lika snabbt som när hon är jagad av Texas och Jawa.
.
Nästa gång ska jag stå redo med kameran och filma, det är verkligen sevärt! Nu ligger hon på soffkudden och tröstgnagar på ett grisöra. Lite gottis hjälper alltid!
Inte hundgodis...
Det har visat sig att jag bor tillsammans med en liten godistjuv! Nu när jag kom hem från jobbet satte jag mig och tog en kaffe och en macka, efter en liten stund undrade jag hur det kom sig att det var så tyst och lugnt... "Vart tog Dixie vägen?" funderade jag.
.
Jag tittade mot vardagsrummet. Där, under soffbordet, låg fröken klåfinger herself med nosen lååångt in i asken med Bertie Bott´s Every Flavour Beans (som vi köpte på Harry Potter World) och med 15 godisbönor runt omkring sig!
.
När jag skulle ta kort på bönorna och asken hoppade Dixie upp i famnen på mig och försökte äta upp bönorna jag hade i handen! Och nu är fröken något rastlös så nu blir det långpromenad!
Helt slut!
Puh. Vi har varit på vår första agilitytävling ikväll! Vi hade egentligen inte alls tränat tillräckligt, men det var en inofficiell tävling så vi var med mest som träning (Maria övertalade oss) för att testa lite.
.
Det gick väl inte så där jättelysande kan vi väl erkänna, men jag hade inga höga förväntningar heller eftersom vi inte har tränat så mycket och det blev ganska snabbt inpå. Men det var ändå kul! Och jag blev genomsvettig. Det skulle nog vara enklare om man hade en lite långsammare hund så man hann tänka lite mellan hindren så man kunde visa rätt! Men Dixie var duktig, jag var så himla nervös (varför kan man ju undra) och med så lite träning tycker jag ändå det var helt okej. Framförallt var det kul att få prova och att få titta på alla andra!
.
Nu är vi motiverade till att träna hårt så vi blir riktigt duktiga, för hoppa (se bilden) och springa det kan hon!
Trött liten Dixie
Nu är vi äntligen hemma igen! Lyckligast är Dixie, hon har varit och busat med sina "kusiner" hela helgen så nu är hon en väldigt väldigt trött liten hund. Vi hann knappt komma innanför dörren innan hon skuttade upp i soffan och gömde sig under filten och somnade som ett litet ljus.
.
Där ligger hon som en liten kringla bredvid mig under filten och snarkar. Det ser skönt ut... Jag tror bestämt att jag ska följa hennes exempel ganska snart faktiskt!
.
I övrigt har vi haft en superbra helg i Stockholm, men bilder och mer om det får vi ta senare!
Slagna hjältar
Nu är vi hemma igen! Eller vi har väl varit hemma i två timmar redan. Vi är helt slut alla 3, men Dixie är mest slut av alla. Vi har haft en superbra helg i alla fall! Men vi får ta det i morgon, nu ska vi stupa i säng. Men ni ska självklart få en bild först också, på en inte helt nöjd Dixie som blir inspekterad av 5 andra nyfikna små Prazskys!
.
"Omg omg omg! Matte! Husse?! De är överallt!!" ropade hon och försökte klättra därifrån. Hon fattade ingenting, lilla gumman!
