Den stora besvikelsen

Bellas favorittidpunkt på hela dagen är tidgit tidigt på morgonen när det skramlar till i brevinkastet och ett tidningshörn kikar in. Hon hör när tidningsutdelaren närmar sig och flyger som skjuten ur en kanon ur sängen, studsar upp till brevinkastet, rycker ner tidningen och ruskar om den lite snabbt. Sedan är hon nöjd och går och lägger sig igen. 
 
Om jag har råkat stänga sovrumsdörren får jag minsann ångra mig, då väcker hon mig och låter mig inte somna om förrän jag öppnar och släpper ut henne till sin älskade tidning. När man sedan läser den får man ibland gissa sig till vad det hade stått om det inte hade varit ett huggtandshål ivägen för ordet. 
 
 
Men i morse väntade hon för gäves. Hon hörde att tidningsutdelaren var där och försökte peta in tidningen (Bella var så ivrig att hon höll på att spricka) men misslyckades och lämnade till slut tidningen bakom dörrhandtaget istället. Vilket antiklimax för stackars Bella!

Dixies födelsedag!

Idag fyller vår älskade lilla Dixie hela 3 år! I morse firade vi så klart med att sjunga ja må hon leva, Dixie var sjukt nöjd över uppmärksamheten och viftade ihärdigt på svansen, och nu ikväll blev det traditionsenlig hjärtformad tårta (på färskfoder, leverpastej och prinskorv). 
 
 
Tårtan blev mycket uppskattad, och nu ligger mätt och mycket nöjt födelsedagsbarn och sover sött bakom husses nacke!

Knäpphund

Dixie är allt bra lustig hon. För en liten stund sedan började hon helt plötsligt klättra på mig som en galning. Jag fattade ingenting. Men när jag tittade mig omkring upptäckte jag att husse höll på och fixade med ismete-grejerna (själv har jag blivit så immun så jag inte ens hör det där pinglandet lägre), så då förstod jag. 
 
VARJE gång han plockar fram de där ismetepinglorna blir Dixie helt hysteriskt mammig och ska sitta i famnen och klättra upp bakom nacken osv osv. Antagligen för att hon tror att nu tänker husse sticka och lämna oss, och livet är fruktansvärt hemskt. Hon har tydligen fortfarande inte riktigt lärt sig att han ju faktiskt bara är borta ett par timmar och alltid kommer tillbaka igen... Och framförallt har hon tydligen inte lärt sig att han oftast inte ens åker iväg utan bara fixar med dem.
 
 
Ismetepingelgrejs. (Det har säkert något namn, men jag vet inte vad, jag tycker det räcker bra att jag vet vad det används till och hur det fungerar)
 
 
Lätt hysterisk liten knäpphund. Hållningen på öronen säger en hel del om nöjdehetsgraden...
 
Dixies lycka när han sedan lade undan fiskegrejerna är oberskrivlig. Hon hoppade av lycka, svansen viftade så man nästan trodde den skulle gå av, och hon kastade sig om halsen på sin älskade husse och gav honom världens bamsekram. Som sagt; KNÄPPHUND!

Lika som bär?

Min trevliga kollega Mathias har sagt att han tycker att min älskade lilla Bella ser ut som den där lätt efterblivna hyenan i Lejonkungen. Först tyckte jag att det var lite elakt, sedan tänkte jag att jo, jag kan väl hålla med om att det finns vissa likheter, men så googlade han fram en bild på hyenan och jag höll på att skratta ihjäl mig. 
 
När Bella är på bushumör ser hon förbanna exakt ut som den där hyenan! Jag hade dessvärre inte riktigt någon bra bild på det, jag tar tydligen mest bara "snyggbilder" på henne, men jag hittade två där man i alla fall kan ana hur lik hon är ibland!
 
 
 
Hihihi, min lilla lilla knäppisvovve!

Nytt favoritgömställe

Lilla fröken pälsgris har hittat ett nytt favoritkrypin där hon får vara ifred och mysa hur mycket som helst. Vi upptäckte det här om kvällen när vi skulle gå och lägga oss och Bella var spårlöst försvunnen.
 
Vi letade överallt och Dixie hjälpte ivrigt till. Vi fattade ingenting, men så kom jag plötsligt på att jag hade sett henne kika in i husses garderob kvällen före, och mycket riktigt var det där hon låg och tryckte! 
 
 
Tittut! Man måste ju bara älska att hon ser så sjukt missnöjd ut när hennes hemliga gömställe blev avslöjat! Hon är mist sagt lite lustig den där hunden.

Tomtehoppet

Ikväll har jag och Dixie varit med i "Tomtehoppet", en liten agilitytävling som blev som avslutning innan agility.ax tar juluppehåll, och det var riktigt roligt! 
 
Det gick visserligen inte så bra för oss i rookie-klassen som vi tävlade i, Dixie var rätt osugen så jag blev lite nervös, och sen blev hon lite distraherad av den höga publiksiffran (eller kanske mer av att husse, "mormor" och Bella satt på läktaren och hon hade föredragit att få mysa med dem och försökte smita dit). Men tröstpris fick vi (godispåse åt Dixie) och vi var glada ändå! 
 
 
Sedan var vi även med i Grand Prix-klassen utom tävlan, så då hade jag bestämt att vi bara skulle ha kul och då gick det riktigt bra! Vi gjorde visserligen om banan litegrann, men roligt hade vi och Dixie var överlycklig över att få rusa över A-hindret två gånger istället för bara en som det var tänkt. Mitt lilla gull. 
 
 
Vi är så förbannat snabba att husse hade problem att fånga oss på bild! Full fart ska det va tycker Dixie, krångliga svängar och tråkigt slalom är för mesar hälsar hon, action eller ingenting är det som gäller! Hehe. 
 
Hur som helst så var det en supertrevlig och rolig tillställning, och den värmande glöggen var ren och skär lycka för frusna tår och fingrar. Ser redan fram emot nästa gång!

Ett år!

Idag är det ett år sedan vi hämtade vår älskade lilla Bella på Arlanda! För ett år sedan hade vi nu fått träffa vår lilla pälsgris, fått veta att flyget hem hade blivit inställt och letat upp vår sovplats på en soffa bakom Upper Crust i Terminal 5. 
 
 
Tänk en sån liten skrutt hon var! Och tänk att hon redan har bott hos oss ett helt år! Mitt lilla hjärta. 
 
 
Första mötet mellan Dixie och Bella. Dixie inspekterade nykomlingen mycket noggrannt! De kom bra överens direkt, de slåss väl lite ibland visserligen men allt oftare kommer man på dem med att ligga ihoprullade och mysa tillsammans. Fast ikväll var det full brottningsmatch som gällde. 
 
 
Ja, det var i alla fall lätt värt en sömnlös natt på en obekväm och kall soffa på Arlanda för att få hem vår lilla ögonsten! 
 

Inte så populär

Jag är inte mina hundars bästa vän just nu. Jag tvingade nämligen ut dem på en långpromenad i ÖS(!!)regnet så här klockan 10 på kvällen när de helst hade föredragit att ligga kvar under täcket i soffan. De gjorde sitt bästa för att vända i dörren när de såg vad som väntade dem, men elaka matte vägrade ge sig. 
 
Jag gick ner mot stan för att lura dem lite, de skulle inte ha gått en meter på vanliga skogsstigen. När vi närmade oss lade de i full fyhjulsdrift och burnade fram till butiken i hopp om att få ta skydd där, deras nästa hopp var Zoo Ligan, sedan Äventyret, och när de inte ens fick gå till Fiskarboden blev det tvärstopp och jag blev utstirrad och anklagad i någon minut innan de till slut gav upp och följde med. 
 
 
Mina hundar avskyr att bli blöta. Sjuuukt äckligt! När man kommer in efter att ha varit ute i regnet blir det alltid full fart och de försöker på alla sätt och vis torka sig - de snurrar, gräver, hoppar, springer, glider längs med soffan... Det ser hysteriskt kul ut! Denna bild tog jag efter en regnig lunchpromenad i förra veckan.
 
På ett ställe var det så högt vatten att jag var tvungen att kolla om de fortfarande kunde gå normalt eller om de var tvugna att hoppa eller kanske till och med simma. Hehe. Men uppfriskande var det minst sagt och jag gick runt och småfnissade för mig själv hela vägen bara för att det verkligen kändes som att vi var de enda överlevande, så öde som det var (konstigt nog).

Viking Line Dog Show

Ja idag var det då dags för vår första officiella utställning. Vi åkte ut med Bodil och Jawa redan till kl 9 i morse för att hinna acklimatisera oss och för att hinna se Bodil och Jawa in action (de ställde ett par timmar innan oss). Dessutom hade jag tänkt agera fotograf, men kameran vägrade knäppa några bilder så det fick bli nödlösning med iPhone-bilder istället (den fixar liksom inte riktigt det där med att ta bra bilder på långt håll och i rörelse, men bättre än ingenting i alla fall), så här kommer en drös med lite halvsuddiga bilder!
 
 
Domaren tyckte att Jawa var lite fet. Jag håller INTE med! Men domaren var finsk och föredrog tydligen fjäderlätta små Dobermanns med ben som tändstickor... Jag och Bella var i alla fall överens om att Jawa var snyggast. "Very Good" fick hon i alla fall! 
 
 
Jag och Bella i sitt för dagen nya snygga utställningshalsband.
 
Jag har inte varit det minsta nervös, jag har sovit som en ängel i natt och jag var kolugn ända fram tills några minuter före det var vår tur att gå in i ringen. Då började benen plötsligt skaka. Sjukt störande! Som tur var hade jag Bodil och Maria där och peppade mig och påminde mig att andas. 
 
 
Bella travade fint största delen så jag är himla nöjd, det var nämligen målet för dagen. Jag bestämde mig innan att bara hon travar så är jag nöjd.
 
Eftersom jag vet att jag har tränat för lite på att stå på bordet och att hon tycker att det är sjukt läskigt (och det allra värsta är ju att det kommer fram en främmande människa och ska känna på henne) så hade jag inga förväntningar alls på det. "Bara hon inte biter domaren är jag glad" tänkte jag, och hon visade visserligen att hon nog gärna skulle hugga honom lite om han inte passade sig, men hon gjorde det inte. Hon hoppade inte heller ner från bordet, och när han gick längre bort stod hon faktiskt helt själv och hyfsat snyggt dessutom - då blev matte impad! 
 
Vi fick "Very Good" (precis som Jawa), helst vill man förstås få "Excellent" men det här är ju inte illa pinkat det heller. Och framförallt fick vi himla bra kritik! 
"Feminin, korrekt rund skalle, nospartiet är korrekt, välansatta öron, prima halslängd, utmärkt överlinje, bra vinklad fram och bak. Hon behöver ringträning för att visa sig optimalt och acceptera beröring.
Sunda rörelser med bra steglängd, överlinjen kunde vara stramare i rörelse.
Med mera ringträning kan prissättningen bli högre."
 
Med andra ord har jag en väldans snygg hund som bara behöver träning, träning och åter träning (framförallt med att stå på bord och med att bli påklumad av främmande människor). Alltså sådant som inte går att ändra på är bra, sådant som går att andra på behöver ändras på men går att fixa. Jeii!! Happy happy. 
 
 
Bella pussas med Nikki (som blev BIR (bäst i rasen) - grattis!!). Nikki är från samma kennel som Dixie, Angel Crown, född två kullar före Dixie. Himla kul att träffa dem! 
 
 
Nu ligger min lilla snygging på favoritplatsen i fönstret och myser med favoriten Angry Bird. Hon tittade upp precis när jag tog bilden, annars har hon legat helt utslagen mitt lilla gull. 
 
 
Förutom det nya fina utställningshalsbandet fyndade jag även denna sjukt snygga rosa (!!!) lilla bur för kommande utställningar, plus det lurviga fina "täcket" (eller vad det nu kan heta). 
 
Så nu jäklar blir det bordsträning (strykbrädan varje dag framöver!) och beröringsträning så mycket det bara går, så hoppas vi kunna göra bättre ifrån oss på nästa utställning (planeringen är redan i full gång med Bodil).

Uppvärmning och tillsnyggning

På lördag är det dags för Viking Line Dog Show, Bellas och min första officiella utställning. Mycket spännande ska det bli! Ikväll har vi därför varit på handlerkurs, och det var nog tur att Nina tipsade oss om den i måndags (jag hade helt missat det) för vi behövde verkligen lite uppvärmning.
 
Jag har inga förväntningar alls inför lördagen egentligen, jag vet ju att hon är livrädd för att stå på bordet och bli inspekterad, men det känns ändå jätteroligt att hon har gjort sådana framsteg att hon verkligen KAN (om hon vill sedan återstår att se) gå supersnyggt och också ställa sig hyfsat snyggt. Mera träning träning träning bara så kan vi nog bli bra till slut (om si så där ett år eller två)! 
 
 
Och nu är det dags att snygga till lilla fröken så gott det går (tack och lov inte mycket jobb alls med denna ras). Den fruktade duschdelen är nu avklarad, så nu väntar jag bara på att tröttheten på bilden ovan ska infinna sig så jag kan ta tag i kloklippandet (som om möjligt är ännu mindre uppskattat än duschandet).

Liten gnagare

Dixie har aldrig varit så mycket för att gnaga på tuggben och sådant, hon håller på en liten stund men sedan tröttnar hon. Bella däremot tröttnar ALDRIG. Hon gnagar nästan konstant. Med andra ord går det åt en hel del tuggben här hemma nuförtiden, så igår slog vi på stort och köpte inte bara en massa små utan även ett liiiite större... 
 
 
Hehehe. Väldigt stort ben åt så liten hund kan tyckas, "Det här ska väl räcka en vecka åtminstone!" tänkte vi, men jag överdriver förbanna inte ens lite när jag säger att hon i skrivande stund redan har tuggat i sig nästan halva! Visserligen med hjälp av Dixie, men hon gnagar som sagt inte alls lika länge och framförallt inte alls lika effektivt som Bella. 
 
Så vi får väl helt enkelt dra slutsatsen att vi nästa vecka får köpa en 10 stycken sådana där meterstuggben om vi inte ska behöva springa och köpa nytt var och varannan dag. Nåja, hon har himla fina och välmående tänder åtminstone!

Utställning

Idag var det Agility.ax inofficiella utställning som stod på schemat, och jag var minst sagt orolig över hur det skulle gå med tanke på handlerkursen igår... Men jag tycker faktiskt att det gick rätt bra, hon gick till och med riktigt fint en stund (och hon gick i alla fall, satt sig inte ner och vägrade) hon var förstås rädd för domaren men han fick titta på hennes tänder, och hon stod visserligen med svansen mellan benen men hon försökte inte klättra upp på mig i alla fall (bara en gång hoppade hon upp i famnen, hehe). Så det går helt klart framåt! 
 
 
Men viktigast av allt: vi fick superfin kritik! Vi gick inte vidare, just på grund av att hon är så osäker, men hon hon fick "Excellent" och som sagt jättebra kritik. Bara jag lyckas träna upp hennes självförtroende trodde han att hon kan gå långt! Så det var verkligen superroligt att höra, jag studsade nästan ut ur ringen! (Tack till Jocke som agerade fotograf!)
 
 
Min lilla snygging! Nu blir det träning träning träning inför vår första officiella utställning om en månad!

Övning ger färdighet

Idag har jag och Bella varit på handlerkurs, för imorgon ska vi nämligen på Agility.ax inofficiella utställning och i samband med den fanns det möjlighet att gå en kurs idag. Att säga att vi var i stort behov av den här kursen är en enorm underdrift... 
 
Bella var så rädd att hon inte ens ville ha kalkon - då är det illa. Men mot slutet kändes det som att det lossnade lite för henne i alla fall (hon kom plötsligt ihåg hur man går framåt och började till slut äta kalkon igen), så jag tror att det var superbra uppvärmning för henne (och jag fick en hel del bra tips på vad jag ska tänka på!), nu har hon ju i färskt minne tills imorgon att det inte alls är så farligt att gå lite fram och tillbaka och få beröm och godis! Det stora problemet är ju faktiskt hennes självförtroende, men kanske att det gick lite framåt idag i alla fall.
 
 
Jag skulle ta en bild på hur fint hon kan stå när inga främmande människor och framförallt inga främmande hundar är i närheten, men då kom Dixie och sniffade henne i röven så ni får helt enkelt nöja er med att föreställa er hur fin hon egentligen skulle kunna vara....

Kärlek

Vi blev väckta sjukt tidigt i morse (eller ja, tydligen var klockan kvart över 10 och inte 8 som jag trodde) när Spikes familj kom och hämtade honom, så sedan passade jag och Bella på att sova lite till i soffan när de hade åkt. Har jag sagt att jag har väldens mest kärleksfulla lilla hund? Ni ser ju själva, mer mys än så här kan det inte bli! Dessutom hade hon nosen inborrad i mitt öra och låg och snarkade. Mitt älskade lilla hjärta.

 


Fullt med odjur

Ikväll fick brudarna besök av kusinen från landet, lilla Spike. Han ska bo hos oss tills på måndag medan hans familj är på långkryssning. Jag kan redan nu säga med all säkerhet att vi ALDRIG ska ha fler än två hundar!
 
Det spelar ingen roll hur söta de är, det var skitsvårt att gå med alla tre som sprang och trasslade in sig i varandra hela tiden. För att inte tala om hur hopplöst det var när jag satt och försökte hålla i allihopa själv medan husse sprang iväg och köpte käk... Nej, två små odjur räcker gott och väl. 
 
 
Så här ser det ut i vår soffa just nu. Bella och Spike har världens brottningsmatch och är helt sjukt speedade! Det är inte klokt vad söta de är, men ändå kan jag inte låta bli att hålla med Dixie om att det börjar räcka nu, de har liksom hållit på i full fart i en halvtimme nu.
 
 
Här ligger Dixie helt fridfullt bakom husses axlar och försöker sova, men lite nu och då måste hon rycka in och skälla ut skitungarna när hon tycker att det börjar gå över styr. Ja, underhållning har vi i alla fall!

Monsterhunden

I måndags köpte vi en liten uppdragbar leksasmus åt hundarna som Sofia tipsade om. Lite läskig men sjukt rolig tyckte Bella, hon upptäckte att om man höll den i svansen kunde den inte röra sig och då var den inte fullt så äcklig. Knappt 10 minuter senare hade hon demolerat den totalt. Bitit sönder den i små små bitar. Eh, ja. Don't mess with my monster dog säger jag bara!


Sko- & snäcktjuven

Jag har ju redan en gång tidigare berättat om snäcktjuven Bella. Jag kan meddela att det inte har skett några förändringar på den punkten. Men det är inte bara snäckor hon gillar. Det allra bästa hon vet är att stjäla våra skor när vi inte är hemma! 
 
Dixie har aldrig haft något sådant för sig. Att valpar älskar skor trodde jag var en myt. Men nu vet jag bättre... Som tur är så är ju Bella en väldigt väldigt liten hund, så hon biter i alla fall inte sönder skorna, men så fort de har varit ensamma så ligger det skor precis överallt i hela lägenheten. 
 
 
Men ser ni vad det allra roligaste är (förutom att det självklart ligger en snäcka där på golvet också)? Just det, hon tar alltid bara en sko av varje par?! Jag fattar inte! Aldrig två av samma sort, alltid en massa olika. Det kanske ser ut som att det är två likadana flip-flops i alla fall, men inte ens det är det. 5 skor från 5 olika par. 
 
Åh, jag skulle ge vad som helst för att få veta vad som händer i hennes lilla huvud när hon skenar fram och tillbaka i lägenheten och väljer ut vilka skor som ska få följa med just idag!

Utbrytardrottningen besegrad!

När Bella var yngre brukade hon lite nu och då bryta sig ut ur "hundgården" där vi har dem på dagarna, men de senaste månaderna har hon snällt hållits där och går även dit självmant på morgnarna när hon vet att det är dags.

Tills för en vecka sedan. När jag städade utökade jag hundgården lite och efter det har hon rymt VARENDA gång VARENDA dag. Här om dagen rymde hon TRE GÅNGER på kanske 15 minuter medan vi fortfarande var hemma... Men vi hann inte se hur hon tog sig ut.

När man kommer hem ligger hon nöjt i fönstret bakom soffan, kommer och möter en i dörren eller lägger sig i soffan och gör sig till. I förrgår hade hon hittat komposten och det låg pyttipanna i halva köket... Suck.

Men nu har vi äntligen överlistat henne! Vi vet fortfarande inte riktigt hur hon har burit sig åt men idag har hon hållits inne åtminstone. Så nu gäller det att inte ändra nånting ens en millimeter igen!


Utställningskaos

Ja det gick både bra och dåligt på utställningen. Bella totalvägrade gå förutom i riktning mot husse och Dixie, det var så fruktansvärt obehaglgt att vara ensam i ringen och inte hjälpte det med andra hundar heller eftersom ingen av dem var Dixie. Hon tyckte att domaren var läskig, men den delen gick ändå bättre än jag hade vågat hoppas och domaren fick känna på henne och titta på hennes tänder och allt, men rädd var hon.

Dixie då. Jaa, hon är ju ingen utställningshund men hon kan gå himla fint i alla fall och det gick ju bra förra året så därför tänkte jag prova ändå. Men nej, idag kunde plötsligt inte hon gå heller?! Hon drog i kopplet, var all over the place, och lyckades till och med backa ur kopplet och fly till husse och Bella...
.
Om jag skämdes? Neeej, inte alls. En hund som vägrar gå och en som rymmer. Fantastiskt. Suck.
.
Det gick i alla fall hyfsat för Dixie på bordet den här gången, så något har hon ju lärt sig ändå. Dock har hon tydligen allt för trång underkäke (det kunde ju inte domaren förra året säga eftersom hon aldrig fick kolla ordentligt på tänderna...), så därför fick hon inget pris.
.
Men Bella blev ju faktiskt BIR-valp och fick HP! I finalen åkte vi ju dock ut eftersom hon vägrade gå, men ändå. Hon fick bra kritik och det är ju henne jag vill ställa ut så det känns jättekul!
.
.
Lilltjejen är helt slut nu så någon photoshoot med rosetterna var det bara att glömma. Hon ligger helt utslagen vid fönstret nu, mitt lilla hjärta.
.
Beskrivningen av Bella: Proportionerligt huvud, korrekt bett, välplacerade något mjuka öron, välvinklad fram och bak. Hård päls, rör sig väl för åldern. Envis.
.
Hehe. Älskar att envis fick stå för sig självt på en egen rad till och med. Det säger en del. Men över lag riktigt bra alltså, kul! Från och med nu blir det hårdträning (ja jag ska försöka att inte bara tänka det utan faktiskt göra det också) på att få Bella att gå själv och bli mer självsäker.

Utställningsdags

Jaha, då var plötsligt dagen för ÅBSKs inofficiella utställning här igen. Som vanligt känner jag mig otroligt välförberädd och har tränat massor med hundarna... Eller inte. Nåja, lite har vi faktiskt tränat den här gången, men långt ifrån tillräckligt. Bella vill ju inte gå alls om inte Dixie är med så jag vet inte riktigt hur det ska gå.

Men jag har packat ner en massa korv i alla fall så vi ska se om det inte går att muta mina älskade små odjur till att visa sig fina! Spännande spännande. Tur att det inte regnar i alla fall!
.
.
Min lilla snygging efter förra årets utställning!
.
Om det går bra så återkommer jag och redogör för resultatet, om det går på skit låtsas vi som att den här utställningen aldrig har ägt rum. Okej?

Tidigare inlägg
RSS 2.0