Min nya vän
Igår på eftermiddagen fick jag en fruktansvärd huvudvärk som varken värktabletter, vatten eller kaffe kunde rå på. Kylen var full av cola så jag tänkte att det kan ju vara värt ett försök i alla fall, socker och koffein liksom, det kan ju inte bli värre åtminstone. Och som genom ett trollslag var huvudvärken borta och jag var pigg och speedad som en sockerhög 5-åring och skrattade så tårarna sprutade.
Imorse var jag sjukt trött och mitt huvud kändes som betong och det ville liksom inte gå över heller. I ett desperat försök att vakna till liv för att kunna jobba som folk högg jag åt mig en cola igen, och återigen gjorde den underverk.
Ja, två till har jag hunnit hälla i mig under dagen efter det... Jag fattar ingenting. Jag brukar ju i princip aldrig dricka läsk över huvudtaget, men hur ska jag kunna sluta nu när det är det enda som hjälper?! Kanske jag skulle gå och lägga mig nu istället för att fundera på det så kanske jag är piggare imorgon...
Säg hej till min nya bästis (mitt nya beroende)!
Liten gnagare
Dixie har aldrig varit så mycket för att gnaga på tuggben och sådant, hon håller på en liten stund men sedan tröttnar hon. Bella däremot tröttnar ALDRIG. Hon gnagar nästan konstant. Med andra ord går det åt en hel del tuggben här hemma nuförtiden, så igår slog vi på stort och köpte inte bara en massa små utan även ett liiiite större...
Hehehe. Väldigt stort ben åt så liten hund kan tyckas, "Det här ska väl räcka en vecka åtminstone!" tänkte vi, men jag överdriver förbanna inte ens lite när jag säger att hon i skrivande stund redan har tuggat i sig nästan halva! Visserligen med hjälp av Dixie, men hon gnagar som sagt inte alls lika länge och framförallt inte alls lika effektivt som Bella.
Så vi får väl helt enkelt dra slutsatsen att vi nästa vecka får köpa en 10 stycken sådana där meterstuggben om vi inte ska behöva springa och köpa nytt var och varannan dag. Nåja, hon har himla fina och välmående tänder åtminstone!
Nytt smidighetsrekord?
Jag tror att jag har slagit ett nytt rekord i klumpighet idag. Eller nja, tveksamt om det slår den där gången jag hade sönder vår nyinköpta spegel innan vi ens hade hunnit hänga upp den, men det hamnar nog på andra plats i alla fall. Men så var det ju ett tag sedan jag hade sönder något sist också (vad jag kan komma på just nu i alla fall), så jag antar att det var dags...
Jag har varit ledig idag och skulle vara duktig och städa och tvätta och greja. I badrummet är det en liten glashylla ovanför handfatet, jag har flera gånger tyckt att den har känts lite lös men jag har aldrig kollat om det går att göra något åt det för jag trodde inte att det kunde bli ett problem. Men det kunde det visst. När jag torkade av hyllan föll den plötsligt utan förvarning rätt ner i handfatet och lämnade ett stort hål efter sig...
Är det inte fantastiskt?! Det blev liksom inget litet hål heller. Vad jag gjorde? Först stod jag och stirrade med gapande mun en liten stund, sedan tog jag bilden ovan och skickade till Christofer med texten "Det hände en grej...", och sedan fortsatte jag städa som om inget hade hänt.
Som tur är så har det visat sig att jag har en rätt så händiger sambo. Han kom hem med ett nytt handfat, skruvde bort det trasiga, och trixade dit det nya. Och tadaa!
Underbart! Undrar ni vad jag hade gjort utan honom? Eh. Ringt till pappa och gråtit kanske? Men eventuellt väntat några dagar först och gått omkring och haft ångest över det. Men nu slipper jag det! Nu behöver jag bara lista ut hur jag ska göra mig av med det trasiga handfatet... Vart dumpar man sådant?
Christofer fick förresten en chokladkaka för att han var så duktig, det tyckte jag att han var värd! Hihi.
Måndagspresent
Idag när jag kom hem från jobbet hann jag precis bara in genom dörren innan...
Christofer: Blunda och sträck ut händerna. Jag har köpt en käleksgåva åt dig.
Jag (har lyssnat för mycket på Malins ringsnack): Är det en ring? Hehe.
Han: Eh. Nä. Det är flera ringar!
Jag: Hmm...
När jag tittar upp ligger det ett fiskespö i mina händer.
Storfiskarn själv!
Inte för att jag är så där överdivet intresserad av fiske, men det är ju faktiskt mycket roligare med ett eget spö! Och jigga abborre är faktiskt rätt roligt, för det är lite action i alla fall. Fint och lätt var det också!
Självklart var vi tvugna att åka och testa det direkt, och redan på andra kastet fick jag en abborre! Jag studsade upp och ner av lycka, som ett litet barn. Jag tröttnade visserligen efter 5 kast, men ändå! Och lätt att använda var det också så nu klarar jag mig själv, Christofer har bara specialgrejer annars så han måste kasta ut åt mig för att jag är för lat för att lära mig hur man gör. Hehe.
Och jo, viktigare än att jag fick napp redan på andra kastet - senare ikväll var Christofer och testade det och fick en torsk! Jag tror tyvärr att jag aldrig kommer att få använda mitt spö igen, det var visst lite för bra... Nåja, det var kul så länge det varade.
Utställning
Idag var det Agility.ax inofficiella utställning som stod på schemat, och jag var minst sagt orolig över hur det skulle gå med tanke på handlerkursen igår... Men jag tycker faktiskt att det gick rätt bra, hon gick till och med riktigt fint en stund (och hon gick i alla fall, satt sig inte ner och vägrade) hon var förstås rädd för domaren men han fick titta på hennes tänder, och hon stod visserligen med svansen mellan benen men hon försökte inte klättra upp på mig i alla fall (bara en gång hoppade hon upp i famnen, hehe). Så det går helt klart framåt!
Men viktigast av allt: vi fick superfin kritik! Vi gick inte vidare, just på grund av att hon är så osäker, men hon hon fick "Excellent" och som sagt jättebra kritik. Bara jag lyckas träna upp hennes självförtroende trodde han att hon kan gå långt! Så det var verkligen superroligt att höra, jag studsade nästan ut ur ringen! (Tack till Jocke som agerade fotograf!)
Min lilla snygging! Nu blir det träning träning träning inför vår första officiella utställning om en månad!
Övning ger färdighet
Idag har jag och Bella varit på handlerkurs, för imorgon ska vi nämligen på Agility.ax inofficiella utställning och i samband med den fanns det möjlighet att gå en kurs idag. Att säga att vi var i stort behov av den här kursen är en enorm underdrift...
Bella var så rädd att hon inte ens ville ha kalkon - då är det illa. Men mot slutet kändes det som att det lossnade lite för henne i alla fall (hon kom plötsligt ihåg hur man går framåt och började till slut äta kalkon igen), så jag tror att det var superbra uppvärmning för henne (och jag fick en hel del bra tips på vad jag ska tänka på!), nu har hon ju i färskt minne tills imorgon att det inte alls är så farligt att gå lite fram och tillbaka och få beröm och godis! Det stora problemet är ju faktiskt hennes självförtroende, men kanske att det gick lite framåt idag i alla fall.
Jag skulle ta en bild på hur fint hon kan stå när inga främmande människor och framförallt inga främmande hundar är i närheten, men då kom Dixie och sniffade henne i röven så ni får helt enkelt nöja er med att föreställa er hur fin hon egentligen skulle kunna vara....
Ditt lilla lilla rövhål
Jag älskar min lilla söta fina underbara Bella, det gör jag verkligen. Men ibland älskar jag henne lite mindre än andra gånger. Som idag när jag kom hem på lunchen. Då var det på gränsen att jag hade sålt henne riktigt riktigt billigt. Eventuellt betalat för att slippa se henne.
Jaså ni tycker att jag överdriver? Ni kommer att förstå. Det är som så att jag den hårda vägen har lärt mig att jag måste låsa dörren till soporna och komposten innan man lämnar henne "ensam" (inom situationstecken för att Dixie är med henne, och det värsta Dixie någonsin har gjort är att sno korv från mackor som har lämnats ensamma - helt förståeligt och förlåtligt med andra ord), annars bryter hon sig in, äter upp allt möjligt opassande för en liten hund och sprider ut resten i hela lägenheten.
Jag har inte glömt sopskåpet en endaste gång på jag vet inte hur länge, men idag hade jag tydligen glömt det...
Ja ni ser ju själva att Bella då definitvt inte hade glömt... Det låg nästan lika mycket till på vardagsrumsmattan, och dit hade hon släpat alla riktiga "fynd" (dvs sopor man definitivt inte vill ha på vardagsrumsmattan). Är det inte underbart så säg?
Men nej, inte skulle jag sälja henne för en sådan skitgrej. Dock hade hon dessutom passat på att protestkissa på govet, som grädden på moset liksom, och ungefär där brann mina proppar så pass att det är ett under att inte brandvarnaren gick igång.
Så ja, det är ju en himla tur att hon kan vara så himla gosig och söt andra gånger.
Okej Bella. Om du lägger av med dina fanstyg och går fint (eller helt ärligt så är jag skitnöjd bara du går över huvudtaget) på utställningen på söndag (även om det regnar) så förlåter jag dig. Deal?
Bekvämt...
Okej. Jag har ätit klart, jag har druckit upp mitt kaffe och skulle nu vilja gå och kasta mig på soffan och däcka en stund. Men det kan jag inte.
Jag har nämligen en hund som ligger och sover som en liten ängel i min famn, och en hund som ligger och sover som en liten ängel bakom mig och lutar mot min rygg. Så istället för att ligga bekvämt i soffan får jag sitta spikrakt på stolen och glo rakt fram...
Sjukt tråkigt och inte särskilt bekvämt, men vad gör man inte för sina små älsklingar...?
Tvillingar?
Idag hände det igen. Det kom fram en kund som trodde att han hade pratat med mig för någon dag sedan. Den här kunden insåg i alla fall att det var fel, men många vägrar tro mig när jag säger att det inte är mig de har pratat med. De ser nämligen inte skillnad på mig och Malin.
På samma gång hade Malin en kund som vänligt konstaterade att nej, hon skulle nog inte heller ha sett skillnad på oss. Så nu undrar jag, är vi verkligen så lika?!
För helt ärligt, förutom att vi båda har mörkt hår (och är himla snygga förstås) har jag väldigt svårt att se några likheter? Ja nå, tröjorna förstås, så det är väl tur att inte killarna också är långhåriga i så fall. Men det kanske bara är jag som inte ser det? Kanske jag har missat något, är vi egentligen tvillingar?! (Ja, jag tänker helt kallt låtsas som att jag inte är äldre)
Back to work
Jaha hörni pojkar och flickor, nu är första dagen på jobbet efter semestern avklarad. Och jag håller faktiskt fortfarande fast vid att det är rätt skönt att vara tillbaka! Men jag saknar lilla Patrik. Som tur är så lyckas han muntra upp oss trots att han nu befinner sig i "Muminlandet" (som Malin säger), idag ringde han nämligen och lurade Malin och frågade bland annat "Alltså har jag kommit till Ålands Mumintroll nu?" (förkortas ju också ÅMT!). Jag tror hon skrattade i en timme efteråt.
Men ja, så mycket mer spännande än så har det inte varit idag. Det har faktiskt varit en ovanligt normal dag om man kan säga så?
I brist på annat får ni se en helt underbar bild som mamma skickade till mig idag. Hon skulle egentligen ta bild på Dixie som satt så fint där under sovsäcken när vi var ute med snipan, men precis när hon knäppte bilden kikade Bella fram och undrade vad det var som hände. Min lilla psychohund!
Nej, men hörni. Mina inlägg blir bara mer och mer flummiga och osammanhängande? Skärpning. Nu ska jag återställa min iPhone i hopp om att kunna leva mer normalt igen sedan. (För det hade ju också mycket med resten av inlägget att göra...)
Full fart
Jag har varit och jobbat som funktionär på agility.ax officiella tävlingar både igår och idag. Jag visste ingenting före och var faktiskt lite nervös över hur det skulle gå, men det gick bra och det var faktiskt riktigt roligt! Nu önskar jag verkligen att jag hade mer tid och ork för att träna mer seriöst med Dixie (och börja med Bella också), för det skulle ju faktiskt vara himla kul att vara med och tävla!
Eftersom jag har varit tidtagare eller domarsekreterare hela tiden har jag inte tagit en endaste bild på tävlingarna, så istället fick det bli en bild på mina små odjur från häromdagen när de såg en påfågel (där framför bilen längst till höger) som de såååå gärna skulle ha velat sätta tänderna i!
Jag är helt slut efter de här två dagarna, så nu har vi flytt till stugan för att fira sista lördagen innan vardagen med jobb osv drar igång igen med full fart på måndag. Hur man firar det på bästa sätt? Med bastu och grillning! Och strålande sol och VARMT (ja sommarvärmen hittade tydligen hit till slut).
Igår bakade jag blåbärspaj och gick med den till jobbet, för att fira att det var min sista semesterdag och alltså sista dagen vi behövde vara ifrån varandra! Förutom Patrik som slutar nu och överger oss för att åka till Finland och plugga. HUR ska vi överleva utan honom?!
Jaha, nej nu är visst bastun klar hörni. Chao!
Rensning
Jag har varit duktig och rensat i mina garderober (3 stycken proppfulla...) den här veckan. Det är alltid lite jobbigt att försöka ta sådana där svåra beslut (snacka om i-landsproblem) om vad som ska få stanna och vad man ju helt ärligt aldrig kommer att använda igen. "Jaa, varför inte? Man vet ju aldrig?" är jag expert på att tänka.
Fast det är ju rätt kul att gå igenom och bli påmind. "Åh herregud, hur tänkte jag där?!" eller "Åååh, den här hade jag ju helt glömt! Fan vad bra!". Jag stötte på båda alternativen även denna gång. Det var dock inte riktigt lika kul som vanligt, flera plagg var jag nämligen tvungen att lägga i kassen med etiketten "för gammal för". Det var INTE en rolig insikt kan jag lova.
Till slut lyckades jag ändå fylla 3 stora påsar med grejer som jag inte behöver. Två av dem lade jag undan åt Alicia, och en åt mamma.
Alicias kassar.
Idag kom Alicia hit för att gå igenom grejerna. Världens blandning av gammalt, nytt, delvis använt, mycket använt, inte alls använt, billigt skit och lite bättre grejer.
"Syrran" mitt i himmelriket!
Jag blev av med en hel del, så det känns himla bra! Det mesta som hon inte ville ha får antingen bli stugkläder, skänkas till någon som inte har problemet med garderober som är överfyllda av kläder som inte används, eller i värsta fall (och tyvärr högst troligt) slängas. Hoppas det finns något som mamma vill ha också (förslagsvis inte ur kategorin "för gammal för", om jag får önska...), så känns det ännu lite bättre.
Slutlekt
Just det. Nu är det slut på leken, nu börjar allvaret. Wake up call nr 1 kom förra veckan när ett paket trillade in genom brevinkastet, wake up call nr 2 kom idag. Nej jag ska inte hålla på och låtsas vara mysterisk, i paketet låg denna som pappa beställt åt mig:
Ja ni får faktiskt ha överseende med att jag ser ut som ett troll i håret, jag kom ju precis ur duschen! Och ja, det står "Jag tränar för DN. Stockhom Halvmarathon". 21098 meter är det alltså meningen att jag och pappa ska springa om exakt en månad idag (dvs 15:e september).
Idag var jag och pappa och sprang tillsammans. Han har sprungit ganska många marathon (inte halv alltså, HELA. Dåre) och vet många bra längre rundor. Själv pallrar jag ju bara på med mina 7,5 - 10 km rundor och försöker bli snabbare, vilket kanske inte riktigt räcker som uppladdning för en halvmara om vi säger så...
Japp, här har ni då mitt resultat idag. 15,2 km. Jag orkade hålla pappas tempo någorlunda fram till så där 10-11 km, men sedan började det bli mer och mer trögt, och de två sista var tunga...
Så det är alltså slutlekt med korta rundor nu. Eller inte helt förstås, men jag måste börja springa längre rundor nu för att vänja kroppen om jag ska fixa loppet i någorlunda tempo. Minst en lång runda i veckan måste jag försöka hålla nu. Vad tror ni? Fixar jag det?
Hemmaaa!!
Vi har haft jättesköna dagar ute på stuga nr 2 och hos Christofers föräldrar, men nu när vi till slut kom hem ikväll efter nästan en veckas flängande måste jag säga att det känns förbannat skönt att få vara hemma!
Gladast tror jag nästan lilla Bella blev, trots att hon älskar att få springa fritt och busa där ute. Hon stod nämligen med nosen tryckt mot dörren och viftade på svansen i hundra knyck medan hon väntade på att vi skulle låsa upp, och när vi kom in hoppade hon direkt upp i soffan och började bita på sin älskade pingvin. Jag tror hon hade saknat den. Och nu har hon slocknat lycklig på sin favoritplats bland alla kuddar i soffan.
Förutom att vi har haft det himla skönt och ätit en massa gott de här dagarna har jag faktiskt varit lite duktig också! Eller ja, med ganska mycket hjälp visserligen, men ändå.
Kolla vad jag och Christofers mamma plockade ihop idag! Det mesta av det fick vi med oss hem till stan. Mmmm. Det blir att äta en himla massa blåbär imorgon om vi ska få plats med resten i frysen...
Dessutom fick jag den här enorma och underbart doftande basilikan! Lycklig!
Nu blir det film och blåbär med mjölk. Perfekt. Sedan ska jag njuta av att få sova i min egen säng i natt och av att slippa gå på utedass och slåss med fästingar. Lovely.
Lycka
Lyckan är fullständig just nu. Färska bär direkt från buskarna. Grillat. Superfärska kantareller. Sooool. Blåbärspaj. Stugmys. Bastu. Jaa, underbart helt enkelt! (Förutom att det inte går att blogga vettigt från den här förbannade HTCn... Måste fixa iPhonen!!)
Kräftor och så
Jaha ja, nu ligger jag lite efter här igen då (så varning för långt inlägg). I torsdags ringde nämligen mamma och pappa och meddelade att de tänkte köra snipan ut till stugan (den som jag brukar kalla stuga nr 3 som ligger på en liten holme utanför Vårdö) och undrade om vi ville följa med. Kräftor, snaps och skrika slagord uppe på berget utlovades, så det kunde vi ju inte tacka nej till!
Ja, det tog ett tag innan vi kom så långt att de fick fram det meddelandet förresten. Mikrofonen på min älskade iPhone spökar nämligen lite och vill inte alltid fungera, skitkonstigt att det ibland funkar felfritt och sedan inte alls, och med viber funkar det alltid. Nåja, sidospår, men just nu använder jag istället denna:
Christofer var snabb med att ändra bakgrundsbilden åt mig! Kul att prova något annat, men jag saknar ändå iPhonen. Måste prova återställa den och se om det hjälper...
Just ja. Kräftor, snaps och slagord var det ja!
På snipan bjöds det på riktigt somrig och god lunch.
Väl framme på stugan blev det bastu, kräftor, snaps, grillad fläskfilé med Eriks chili bea (jag kan inte höra "bea" utan att få "saken är biff med eriks bea..." på hjärnan!) och kortspelande. Så mycket slagord blev det kanske inte, men resten av löftena hölls så det gör inget.
Igår puttrade vi sedan snipa tillbaka till stan och igår kväll var vi bjudna på mer kräftor (denna gång åländska - mmmm!) till Bodil och Jocke, så vi tar väl lite bilder från det också va?
Förutom de underbara kräftorna bjöds det även på nybakt pitabröd fyllt med en massa gott, och som om man inte var sprickfärdig efter det blev det även hallon- och rödavinbärspaj till efterrätt. Allt var helt sjukt gott! Men jag är fortfarande inte hungrig idag ännu, det säger en del om mättnadsgraden igår.
Lilla Algot sov så sött med ett gosedjur över ansiktet.
Vi spelade "Med andra ord" och det var lika kul som alltid, och kanske eventuellt att jag tycker att det var lite extra kul för att vi vann. Hehe.
Som vanligt hade jag en brown & tan hund i min famn, denna var dock aningens större än den vanliga. Jawas huvud är ungefär lika stort och väger minst lika mycket som hela lilla Bella. Det tyckte jag var lite roligt.
Sedan spelade vi buzz också, vi hade roligt men Garfield somnade. En supertrevlig kväll var det i alla fall!
Nu bär det av ut till stuga nr 2. På återseende!
Min lilla bäbis!
Idag fyller min älskade lilla Bella 1 helt år! Det är ju helt sjukt hur det har kunnat gå så fort?! Jag tycker ju fortfarande att hon är min lilla lilla minibäbis.
Se bara vilken liten miniplutt hon var när vi hämtade henne på Arlanda 18:e oktober förra året!
Födelsedagen har vi firat med en himla massa mys, en hel del bus, och självklart den obligatoriska hjärtformade tårtan (denna gång utan leverpastej men med favoritfärskfodret och med prinskorvsbitar som dekoration) som även denna gång blev stor succé (tänk om det ändå kunde vara lika lätt att göra tårtor åt människor?!).
Bella ville inte alls sitta och vänta medan jag sjöng "Ja må hon leva"! "Det räcker nu matte, jag fattar, ge hit tårtfan nurå!" tyckte hon. Och sedan slukade hon den på två sekunder. Hon hade tuggat i sig "ljus" och allt när Dixie fortfarande hade hälften kvar...
Självklart har födelsedagsbarnet fått present också! Vi var till Zoo Arken och så fick hon själv välja vad hon ville ha. Det blev en pipande (ingen som är förvånad där) pingvin.
Ja ni ser ju att den är omåttligt populär. Bästa presenten någonsin, Angry Birds pipleksakerna som var favoriterna tidigare kan slänga sig i väggen säger hon. Den piper så högt att jag får vara glad om jag inte får tinnitus redan idag, men Bella är ju lycklig i alla fall och vad gör man inte för sina älskade små djur?!
Lyckan är fullständig
Vi hade en mycket lyckad tripp till Uppsala idag! Vi fick allt vi skulle ha (och lite till, som vanligt) från IKEA, jag fick mig mina sandaler (det fanns ett par kvar! Någon liten hund har liksom tuggat sönder den ena av mitt "gamla" par), Bodil fick sitt vin, Christofer fyndade ett gäng shorts, och viktigaste av allt: jag fick mig äntligen min klocka som jag har suktat efter sedan maj! Anledningen till att det har dröjt så är att jag inte kunde bestämma mig för vilken färg jag ville ha... Men nu är jag SJUKT NÖJD! Wohoo!
Ännu en underbar dag
Det känns som att jag börjar haka upp mig lite som bara skriver om hur underbart det är hela tiden, men just nu har jag faktiskt väldigt lite att klaga på. Idag har det varit helt underbart väder (det har visserligen blåst en del men på gården har vi haft lä så det har inte gjort något) och vi har solat, metat lite, och solat ännu mer.
På eftermiddagen kom Bodil, Jocke och dogzen ut och hälsade på. Självklart blev det en promenad till sandstranden och jag vet inte vem som tyckte det var roligast att springa och leka i vattnet - Texas och Jawa, eller deras husse?
Helt underbart var det där som vanligt, även om det blåste lite väl mycket.
God middag blev det så klart sedan också! Bodil hade gjort räkröra som vi åt till förrätt, supergott.
Dock märkte jag efter ett tag att det kanske var lite väl mycket äppel i den, min hals svällde nämligen upp en del, men inget som inte lite vin kunde bota!
Sedan blev det grillade lammracks med potatissallad och myntapesto. Mums! Riktigt somrigt.
Efter en heldag i solen börjar jag redan bli redo för sängen känner jag. Ögonen går nästan lika mycket i kors på mig som på hundarna. Och imorgon blir det att stiga upp tidigt för en snabbrunda till Uppsala för att inhandla lite nödvändigheter så som en klocka, ett rivjärn och en bäddmadrass. Det blir fint det! Godnatt hörni!
Senaste dagarna
Ja nu kan jag ju inte skylla så mycket på att jag inte har haft tid att blogga, för jag har egentligen inte gjort så mycket. Men ändå blir det på något underligt vis så där att det händer något hela tiden, och när det inte händer något är jag fullt fokuserad på att sola. Sorry ´bout that.
Nåja, här kommer i alla fall lite bilder från de här dagarna (jag vet att jag har lovat sammanfattning från Rockoff-veckan också, men det hinns nog också med ska ni se).
Jag har varit duktig och sprungit två dagar i rad och så här såg belöningen ut efter gårdagens springtur. Veeeery nice. (Och ja, jag fick i mig vettig vätskeersättning och energipåfyllning först ifall någon blir nervös)
Sött grillsällskap med söt efterrätt!
Rysk (eller var det Ukrainsk?) kaviar som serverades med lyxvodka från samma land samt champagne (från annat land). Supergott!
Sjukt hur gott det kan vara med färsk majs!
Potatis och sallad direkt från landet, kantareller direkt från skogen och innerfilé direkt från gillen. Muuuuuuuums!!
Christofer och jag på altanen i paradiset.
Malin och pappa på samma ställe. Eddie och mamma fastnade dock tydligen inte på bild tråkigt nog!
Mer färsk potatis och svamp, denna gång med sjukt god grillad fläskfilé!
Bella njuter i husses famn.
Sjukt god blåbärspaj med både vaniljsås och vaniljglass med färska hallon. Jag kunde ha ätit hur mycket som helst, trots att jag redan var sprickfärdig, bara för att det var så himla gott. Jag älskar blåbärspaj.
Häftig fullmåne.
Dio (längst bort) har varit och busat med oss på sandstranden. Det var minst sagt fullt ös medvetslös! Oj vad roligt de hade, och oj vad svårt det var att ligga och sola när det när som helst kunde komma en hund skenande över en i full fart med en svanfjäder/pinne/kotte/vadsomhelst i munnen eller när en hund när som helst kunde tycka att det var en bra idé att ställa sig och gräva en grop så det skapades en mindre sandstorm bredvid huvudet på en (gäller att hålla ögonen stängda!). Men kul var det! Och kul att älskade "lilla" Alicia gjorde oss sällskap!
Vi var in till stan och hämtade bilen, och när vi kom tillbaka och stannade på gården möttes vi av denna syn. En liten Bella som hoppade upp i fönstret, klämde sig in mellan gardinerna och fönstret, och kollade vad tusan det var som hände! Hur sött?! Åh, mitt hjärta smälter.
