Festen
Jaha, nämen om vi skulle ta lite bilder från lördagens inflyttningsfest på jobbet kanske? Till största delen var det en riktigt lyckad fest, Malin har träningsvärk i magmusklerna idag av allt skrattande (och jo, vi skrattade sjukt mycket) så det får väl ses som ett rätt så bra betyg!
Kylen var minst sagt välfylld (jag tror förbanna att jag skulle kunna vinna VM i packning), tack och lov dracks inte allt upp (tror det hade varit ett ganska så trött gäng fortfarande idag annars). Meeen, det här var ju inte allt...
Nej vi gjorde ju en shot ("Blue Balls" hette den) som var en riktig häxblandning och som vi sedan spädde ut till bål också... Ojoj. Tur att den var alldeles för sötsliskig för min smak!
När gänget kom hade vi rullat ut röda mattan och bjöd på bubbel och snittar (sjukt goda!) och var uppklädda till tänderna!
Sedan var det dags för första klädbytet!
Vi svirade om till våra disco-outfits, knäppte på disco-belysningen och körde igång 90-talsdiscomusiken! Gänget delades in i två lag och så körde vi lite tävlingar och skrattade halvt ihjäl oss. Jag och Daniel var helt eniga om att vi egentligen borde ha fortsatt längre på det temat, gärna hela kvällen.
Men vi hade ju redan planerat in "rockpub" som nästa del, så det var bara att svira om igen för musikquiz och singstar (=mer hysteriskt skrattande).
När alla deltävlingar var avklarade blev det käk i form av grymt god rostbiff och potatissallad. Efter det blev det så klart ett sista klädbyte till "normala" kläder, och sedan fortsatte kvällen med mer singstar, en massa skitsnack och helt sjukt mycket hysteriskt skrattande.
Det finns så mycket roligt att berätta från den kvällen, men det mesta är väldigt internt och jag tror inte det finns något som lämpar sig för en öppen blogg! Så vi avslutar helt enkelt med en bild från slutet av kvällen istället, då vårt sällskap utökades med en ny filur, även den fick mig att skratta gott:
Löjligt lycklig
Jag har haft en så helt underbar dag idag så jag är alldeles lycklig, kanske lyckligast i världen just nu känns det som. Så där lycklig som man bara kan bli när Slemmern är isfri och solen skiner och man får sjukt god middag.
Jag fick sova ända till 11, sedan tyckte Dixie att det fick vara nog och informerade mig om att hon faktiskt var både hungrig och kissnödig och dessutom hade jävligt tråkigt. Vi tog en skön morgonpromenad, åt frukost, chillade lite i soffan och sedan gick vi på en riktig långpromenad.
I över två timmar var vi ute, hundarna fick bestämma tempot och jag njöt av solen. Vi stannade och busade och kastade pinnar, och jag blev så sjukt glass-sugen att jag var tvungen att ringa brorsan och be honom åka och köpa en Daimstrut åt mig (vilket han också gjorde, dagens hjälte!) som jag sedan avnjöt i solen med dogzen.
Redan då var jag typ sprickfärdig av lycka. Sedan gick vi till mamma och pappa och fick kaffe, blev upphämtade av husse, och så tillbaka till mamma och pappa och badade bastu.
Och det underbara vädret gjorde att jag inte var det minsta sugen på wienerschnitzel som vi hade tänkt äta idag, jag kände att jag bara MÅSTE få grillat så att det känns som sommar på riktigt!
Som tur var så var det inte särskilt svårt att övertala Christofer att äta grillad entrecote med bea, grillade champinjoner med ost och sparris med parmesanost. Och helvete vad gott det var! Åh. Lycka på en tallrik. Just eftersom det kändes så somrigt och var PRECIS vad jag ville ha idag känns det just nu som att det var det godaste jag någonsin ätit.
Och som om inte lyckan var fullständig redan så blev det Ben&Jerrys Fossil Fuel till efterrätt. "Okej jag kan väl smaka lite" förvandlades till att jag vräkte i mig nästan hälften. Så sjuuukt god så den borde förbjudas!! Om middagen var lycka på en tallrik så var det här lycka i en liten burk. Vilket perfekt avslut på en helt underbar dag!
Världens bästa kollegor
På lördag ska vi ha inflyttningsfest i butiken (4 månader efter öppning visserligen, men bättre sent än aldrig!), så den senaste veckan har jag och Daniel hållit på för fullt med förberedelserna.
För ungefär en vecka sedan gick jag runt och frågade gänget "har du några allergier?" och fick diverse intressanta svar....
"Nä, bara mot fula kärringar"
"Nä, bara mot varm öl"
"Nä, bara mot tomma bankkonton"
"Mja, hundar, hästar, kattor... Fast jag har aldrig provat äta dem, det kanske inte är köttet jag är allergisk mot?"
Och detta utan att de hörde varandras svar! Gissa om jag höll på att skratta ihjäl mig! Underbara människor som förgyller mina dagar.
Och idag hade jag fått denna bild som svar på ett mail jag skickade ut om festen, jag ÄLSKAR den där katten!
Det kallar jag shopping!
(Jag förstår om ni tror att jag blev så förbannad på 920:n att jag helt enkelt exploderade och gick upp i rök eftersom jag inte har skrivit sedan dess, men så illa är det inte. Jag har bara inte riktigt haft tid, och när jag har haft tid har så klart inte blogg.se appen fungerat...)
Natten till i lördags åkte vi på en liten spontantrip (bokades fredag morgon) till Åbo. Där shoppades det hejvilt (mest från min sida) och sedan åkte vi nöjda hem samma kväll med bland annat:
- Mängder med träningskläder (löparskor, byxor, toppar, gymhandskar...)
- Vattenkokare och brödrost till stugan
- Några flarror vin, Solo Passione på box (hoppas att den är åtminstone nästan lika god som på flaska!), lite öl, lite örhängen (jag tappar bort säkert 10 st i året, de flesta av dem försvinner spårlöst på sovrumsgolvet - himla märkligt fenomen).... Ja allt sådant där som man alltid passar på att handla på båten.
- En ny bil
Som blev fel väg här, så nu får ni snällt vrida lite på huvudet. En himmelens fin BMW 318 fick vi allså shoppat! Och nej det kom vi alltså inte på helt sponant där, vad tror ni egentligen? Det bestämde vi ju faktiskt redan dagen innan och det var den som var anledningen till utflykten.
Fort gick det, kul var det (med både utflykt, shopping och ny bil) och sjukt nöjda är vi! Jag ska aldrig mer skratta åt Malin när hon spontanshoppar, oavsett om det är kläder, skor, hästar eller bilar.
Droppen som fick bägaren att rinna över
Ni kanske vet att jag inte har kommit så där hemskt bra överens med min nuvarande telefon Nokia Lumia 920. Jag hade ju inte direkt väntat mig det heller så jag har haft överseende med det mesta och skaffade en iPad mini för att överleva vardagen. Det har varit många små och några lite större grejer som inte har fungerat som jag skulle vilja, men jag har tänkt att 3 månader ska jag väl ändå kunna stå ut med den.
Men nej. Efter idag förlåter jag den aldrig. ALDRIG! Jag har inte vågat springa på en månad pga problem med knäet, men nu har det äntligen börjat bli bättre så redan för en vecka sedan bestämde jag att idag skulle jag minsann få prova springa igen.
Jag har alltså sett fram emot det i över en vecka, och hela dagen idag har jag varit jättepeppad. Jag stack iväg, det gick väl lite tungt (ingen konditionsträning på en månad, träningsvärk efter benpass på gymmet igår, osv...) men jag kämpade på. Sista kilometern började knäet göra lite ont men jag fortsatte ändå, det var ju så lite kvar och jag hoppades kunna få en hyfsad tid i alla fall.
När jag till slut kommer fram och ska stänga av Sports Tracker visar det sig att sportarmbandet har kommit åt kameraknappen efter knappt en km, och denna fantastiska "smart"phone klarar inte av att köra Sports Tracker i bakgrunden så det blev till absolut ingenting.
Jag var så förbannad så jag grät. Och då menar jag verkligen tjöt av ilska och tårarna sprutade. Länge. Fy fan. Som sagt, jag förlåter den aldrig för detta.
Mathimlen
Igår hade vi besök från en av våra leverantörer och blev bjudna på middag på Nautical. Ända sedan de började med sin
Classique Rustique meny (i januari/februari nånting tror jag) så har jag velat gå dit och äta men det har inte blivit av, så jag var inte bara lite nöjd över att få gå dit igår!
Enda problemet var att jag ville ha typ allt, framförallt alla förrätter. Beslutsångest deluxe. Men till slut lyckades jag bestämma mig för sniglar till förrätt, till varmrätt tog jag tournedos (det fick Kjell bestämma åt mig, det var så jobbigt att bestämma förrätt så jag hade inga krafter kvar till att bestämma varmrätt, hehe) och sedan lyckades jag dessutom trycka i mig crème brûlée till efterrätt.
Och allt var så helt gudomligt gott att jag är alldeles salig fortfarande idag! Det var helt underbart! Riktigt god mat, det är lycka det. Det var helt perfekt, alltihopa. Vitlöksgeggan (nej jag kom verkligen inte på något bättre ord) som sniglarna låg i hade jag kunnat dricka med sugrör, hehe. Så det blir definitivt att gå dit snart igen! För övrigt så hade vi också en riktigt trevlig kväll!
Dixies födelsedag!
Idag fyller vår älskade lilla Dixie hela 3 år! I morse firade vi så klart med att sjunga ja må hon leva, Dixie var sjukt nöjd över uppmärksamheten och viftade ihärdigt på svansen, och nu ikväll blev det traditionsenlig hjärtformad tårta (på färskfoder, leverpastej och prinskorv).
Tårtan blev mycket uppskattad, och nu ligger mätt och mycket nöjt födelsedagsbarn och sover sött bakom husses nacke!
Aaah, Mallorcaaa!
Om exakt en månad idag har vi landat på Mallorca, det ni! Visserligen får vi bara 3 hela dagar där, men det är ju ändå såå mycket bättre än ingenting (och än den här förbannade istiden som vägrar ge med sig).
Jag känner att jag behöver se Jönssonligan på Mallorca ett par gånger innan vi åker, så att jag helt säkert lär mig säga "grassiiias" på bästa rikssvenska (som han polisen) och svepa hela glas med champagne (som "Sickan" - rubriken är ett citat av honom om ni missade det), och trippa fram på höga klackar på kullerstensgator (som Doris).
Jag, Christofer och brorsan ska bo på ett hotell som heter
Hotel Eolo och morsan och farsan bor på ett hotell bredvid, i Port de Pollenca. Ser inte dumt ut alls måste jag säga! Kring 20 grader är det där. Nu. Det lär ju alltså inte vara kallare om en månad. Halleluja säger jag bara. H A L L E L U J A .
Plötsligt händer det!
Imorse när jag vaknade var jag allt annat än en solstråle. Jag var dödstrött, hade sovit skitdåligt, och dessutom var marken vit av snö och det föll stora äckliga vykortsflingor från himlen.
Jag kände att det fanns två alternativ
1. Gå och lägga sig igen, dra täcket över huvudet och inte stiga upp förrän det har blivit sommar.
2. Flytta till ett varmare land.
Inget alternativ för att faktiskt stiga upp och gå på jobb alltså, men till slut lyckades jag tydligen motivera mig till att göra det ändå.
Jag lyckades genomlida dagen utan några större problem, och ikväll kom belöningen. På bara några minuter blev det plötsligt bestämt att vi ska åka till Mallis i maj och en halvtimme senare var resan bokad! Så där bara! Efter månader av velande.
Jag säger bara H A L L E L U J A !!! Fan vad jag behövde det. Underbart. Fast jag vaknar ändå helst inte till den här synen fler gånger i år nu...
Komsi komsi värmen
Nu är jag redo för vår och sommar! Eller det har jag väl varit länge, helst hade jag ju nog hoppat över vintern helt, men igår fick jag ett paket med två par vita tygskor (två par eftersom jag känner mig själv så pass bra vid det här laget att jag vet att de inte kommer att hållas vita särskilt länge) och ett par mintgröna tygskor (på våren tror jag alltid att jag ska vilja ha färg på mig, trots att jag vet att det oftast slutar med svart eller vitt ändå) så nu är jag redo på riktigt!
Tygskor är liksom ett vår- och sommarmåste för mig. Jag skulle lätt kunna nöta ut ett 20-tal, men jag satte gränsen vid 3 (for now). Så nu önskar jag mig att all snö ska smälta bort, att allt grus ska sopas bort från trotoarerna och att alla leriga gångvägar ska torka upp. Och så en 15-20 grader varmare (minst!) (fast vi kan börja med 10 i alla fall, bara det skulle göra mycket). Jag vill inviga tygskosäsongen! Jag är redo! Bring it on!
Knäpphund
Dixie är allt bra lustig hon. För en liten stund sedan började hon helt plötsligt klättra på mig som en galning. Jag fattade ingenting. Men när jag tittade mig omkring upptäckte jag att husse höll på och fixade med ismete-grejerna (själv har jag blivit så immun så jag inte ens hör det där pinglandet lägre), så då förstod jag.
VARJE gång han plockar fram de där ismetepinglorna blir Dixie helt hysteriskt mammig och ska sitta i famnen och klättra upp bakom nacken osv osv. Antagligen för att hon tror att nu tänker husse sticka och lämna oss, och livet är fruktansvärt hemskt. Hon har tydligen fortfarande inte riktigt lärt sig att han ju faktiskt bara är borta ett par timmar och alltid kommer tillbaka igen... Och framförallt har hon tydligen inte lärt sig att han oftast inte ens åker iväg utan bara fixar med dem.
Ismetepingelgrejs. (Det har säkert något namn, men jag vet inte vad, jag tycker det räcker bra att jag vet vad det används till och hur det fungerar)
Lätt hysterisk liten knäpphund. Hållningen på öronen säger en hel del om nöjdehetsgraden...
Dixies lycka när han sedan lade undan fiskegrejerna är oberskrivlig. Hon hoppade av lycka, svansen viftade så man nästan trodde den skulle gå av, och hon kastade sig om halsen på sin älskade husse och gav honom världens bamsekram. Som sagt; KNÄPPHUND!
