Tårtkalas!

Nu har jag två mätta och lyckliga små hundar här hemma, det har nämligen bjudits på födelsedagstårta! Dixie var mycket nöjd med mitt beslut att ha lördagskorv som fyllning och köttbullar som dekoration, det blev succé. "Smakerna gifter sig otroligt bra matte!" skulle hon ha sagt om hon kunde prata.

Bella kände nog inte efter så mycket, hon vräkte i sig så fort hon bara kunde, irrade omkring i ren lycka, smaskade högt, hade ögon stora som tefat och rapade högljutt (!!) när hon var klar. Det märktes tydligt vem som är bebisen i familjen och vem som är den vuxna 2-åringen med oklanderligt bordsskick som försiktigt åt tårtan lager för lager för maximal njutning.
.
.
Här ser ni allt man behöver för en hundtårta!
- Färskfoder till botten (formas till ett hjärta med hjälp av pepparkaksform)
- Lördagskorv som fyllning
- Leverpastej som grädde (förslagsvis en som är lättare att smeta på än denna, förra året använde jag en annan som passade bättre men eftersom jag tycker att den här är godare kändes det lite overkill att köpa en annan bara för hundtårtan...)
- Köttbullar till garnering (som jag ju visseligen köpte enkom för tårtan... hehe... bortskämda jyckar?)
- Och så "twirls" (mjuka tuggben med kycklingsmak - enl. förpackningen, jag har ej smakat) som får agera ljus
.
.
Se så vackert! Det är mycket kärlek inbakat i dessa tårtor! Dixie har då alltså två "ljus" i sin eftersom hon fyller två år, Bella fick inga ljus men i övrigt är hennes likadan.
.
.
NÅGOT sugna hundar! Bella ser lite ut som en hare, haha! Om ni undrar varför jag ser så konstig ut så är det för att jag sjunger "Ja må hon leva".
.
.
Dixie väntar tappert på "Varsågod!" trots att det är oerhört svårt när det doftar så gott, medan Bella redan har tjuvstartat... Ingen som är förvånad där nej.
.
.
"Kom igen då matte, säg varsågod någon gång då!"
.
.
"Wohooo!!!"
.
.
Dixie må ha lagt ett ljus åt sidan medan hon äter toppingen (så får man göra när man fyller år) och ha tappat en liten bit på golvet (den låg inte ifred länge kan jag meddela), men se så fint hon äter runt tårtan utan att förstöra hjärtformen!
.
.
Och jämför gärna med det här lilla odjuret som fullständigt attakerade tårtan och försökte sluka hela i en enda stor tugga! Fort gick det. Inte konstigt att hon rapade sedan och blev så proppmätt att hon inte orkade hoppa upp i korgen ni ser till vänster om henne. Haha. Mitt lilla monster.
.
Nu ska jag ta födelsedagsbarnet på en långpromenad i blåsten, lite motion efter den där tårtan kan inte skada. Hon börjar ju bli gammal nu så hon måste ju passa sig så det inte sätter sig på rumpan liksom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0