Jag älskar min lilla söta fina underbara Bella, det gör jag verkligen. Men ibland älskar jag henne lite mindre än andra gånger. Som idag när jag kom hem på lunchen. Då var det på gränsen att jag hade sålt henne riktigt riktigt billigt. Eventuellt betalat för att slippa se henne. 

 

Jaså ni tycker att jag överdriver? Ni kommer att förstå. Det är som så att jag den hårda vägen har lärt mig att jag måste låsa dörren till soporna och komposten innan man lämnar henne "ensam" (inom situationstecken för att Dixie är med henne, och det värsta Dixie någonsin har gjort är att sno korv från mackor som har lämnats ensamma - helt förståeligt och förlåtligt med andra ord), annars bryter hon sig in, äter upp allt möjligt opassande för en liten hund och sprider ut resten i hela lägenheten. 

 

Jag har inte glömt sopskåpet en endaste gång på jag vet inte hur länge, men idag hade jag tydligen glömt det... 

 

 

Ja ni ser ju själva att Bella då definitvt inte hade glömt... Det låg nästan lika mycket till på vardagsrumsmattan, och dit hade hon släpat alla riktiga "fynd" (dvs sopor man definitivt inte vill ha på vardagsrumsmattan). Är det inte underbart så säg?

 

Men nej, inte skulle jag sälja henne för en sådan skitgrej. Dock hade hon dessutom passat på att protestkissa på govet, som grädden på moset liksom, och ungefär där brann mina proppar så pass att det är ett under att inte brandvarnaren gick igång. 

 

Så ja, det är ju en himla tur att hon kan vara så himla gosig och söt andra gånger.

 

 

Okej Bella. Om du lägger av med dina fanstyg och går fint (eller helt ärligt så är jag skitnöjd bara du går över huvudtaget) på utställningen på söndag (även om det regnar) så förlåter jag dig. Deal?