Jag tror att jag har slagit ett nytt rekord i klumpighet idag. Eller nja, tveksamt om det slår den där gången jag hade sönder vår nyinköpta spegel innan vi ens hade hunnit hänga upp den, men det hamnar nog på andra plats i alla fall. Men så var det ju ett tag sedan jag hade sönder något sist också (vad jag kan komma på just nu i alla fall), så jag antar att det var dags... 

 

Jag har varit ledig idag och skulle vara duktig och städa och tvätta och greja. I badrummet är det en liten glashylla ovanför handfatet, jag har flera gånger tyckt att den har känts lite lös men jag har aldrig kollat om det går att göra något åt det för jag trodde inte att det kunde bli ett problem. Men det kunde det visst. När jag torkade av hyllan föll den plötsligt utan förvarning rätt ner i handfatet och lämnade ett stort hål efter sig...

 

 

Är det inte fantastiskt?! Det blev liksom inget litet hål heller. Vad jag gjorde? Först stod jag och stirrade med gapande mun en liten stund, sedan tog jag bilden ovan och skickade till Christofer med texten "Det hände en grej...", och sedan fortsatte jag städa som om inget hade hänt. 

 

Som tur är så har det visat sig att jag har en rätt så händiger sambo. Han kom hem med ett nytt handfat, skruvde bort det trasiga, och trixade dit det nya. Och tadaa! 

 

 

Underbart! Undrar ni vad jag hade gjort utan honom? Eh. Ringt till pappa och gråtit kanske? Men eventuellt väntat några dagar först och gått omkring och haft ångest över det. Men nu slipper jag det! Nu behöver jag bara lista ut hur jag ska göra mig av med det trasiga handfatet... Vart dumpar man sådant?

 

Christofer fick förresten en chokladkaka för att han var så duktig, det tyckte jag att han var värd! Hihi.