Just det. Nu är det slut på leken, nu börjar allvaret. Wake up call nr 1 kom förra veckan när ett paket trillade in genom brevinkastet, wake up call nr 2 kom idag. Nej jag ska inte hålla på och låtsas vara mysterisk, i paketet låg denna som pappa beställt åt mig: 

 

 

Ja ni får faktiskt ha överseende med att jag ser ut som ett troll i håret, jag kom ju precis ur duschen! Och ja, det står "Jag tränar för DN. Stockhom Halvmarathon". 21098 meter är det alltså meningen att jag och pappa ska springa om exakt en månad idag (dvs 15:e september).

 

Idag var jag och pappa och sprang tillsammans. Han har sprungit ganska många marathon (inte halv alltså, HELA. Dåre) och vet många bra längre rundor. Själv pallrar jag ju bara på med mina 7,5 - 10 km rundor och försöker bli snabbare, vilket kanske inte riktigt räcker som uppladdning för en halvmara om vi säger så...

 

 

Japp, här har ni då mitt resultat idag. 15,2 km. Jag orkade hålla pappas tempo någorlunda fram till så där 10-11 km, men sedan började det bli mer och mer trögt, och de två sista var tunga...

 

Så det är alltså slutlekt med korta rundor nu. Eller inte helt förstås, men jag måste börja springa längre rundor nu för att vänja kroppen om jag ska fixa loppet i någorlunda tempo. Minst en lång runda i veckan måste jag försöka hålla nu. Vad tror ni? Fixar jag det?