Om jag pratar mycket i vanliga fall? Nejdå. Inte alls. Tyst som en mus är jag. En riktig enstöring. Ehm...

.

Man kan ju undra liiite varför jag tackade nej till att åka till stugan med mamma och pappa? För att jag hade bestämt att jag skulle städa så att det inte ser ut som ett bombnedslag när vi åker till Florida, visst, men det känns ändå inte som en helt genomtänkt plan...

.

.

Nu sitter jag här med min kaffekopp och stirrar stint på datorskärmen som om det skulle göra saken bättre, när jag kunde ha varit på stugan, badat bastu och snackat skit. Bra Hanna, kul fredagskväll.

.

Åh, nu hoppade älskade Dixie upp i famnen på mig och försökte muntra upp mig lite! Plutt!

.

.

Man kanske skulle kunna tro att jag skulle vara nöjd med att prata med hundarna, jag får ju prata hur mycket som helst utan att bli avbruten, men det blir faktiskt lite enformigt tycker jag. De försöker nog vifta på svansen och se intresserade ut en stund (i alla fall Dixie, Bella är inte riktigt lika smart) men det är liksom inte riktigt samma sak ändå...

.

Nej om jag skulle sluta babbla och ta tag i det där städandet som jag egentligen skulle ägna mig åt? En alkoholfri öl till på det så blir det nog en riktigt lajbans fredagskväll det här ska ni se... (Gissar att jag återkommer senare ikväll om jag inte fastnar i dammsugaren eller något)