Så kan det gå
Herregud vad vi har haft mycket på jobbet idag. Jag var så less på att se folk till slut att jag började planera en rymning, vart som helst bort från holmen. Men nu har jag fått mat i mig och framförallt har jag äntligen hunnit dricka en ordentlig kopp kaffe (plus halva Christofers, jag led av allvarlig koffeinbrist) så nu är jag som en ny människa igen! Fast jag skulle nog kunna tänka mig ett par koppar kaffe till faktiskt...
Jag höll på att få hjärtattack precis före lunchen också. Daniel skulle öppna en skåpdörr, men tydligen är han så våldsamt stark så hela glasskivan gick i tusen bitar bara av att han tog i den!
.
.
Det small till ganska ordentligt kan jag tala om. De få stunder vi har haft lite lugnare har alltså ägnats åt att sopa glas. Jag funderade på om vi inte borde spara glasbitarna och använda som is i skyltfönstret när det blir dags för julskyltning nästa gång, jag tycker jag fick lite dålig respons på det faktiskt... Jag lovar att vi knappt kommer hinna blinka innan det är dags för julpyntning igen!
Kommentarer
Trackback
