Den där speldjävulen

Jag sade ju att jag har onormalt lätt för att bli beroende av alla möjliga olika spel. Idag har jag liksom inte ens lyckats klämma ur mig ett endaste fjuttigt litet blogginlägg bara för att varendaste liten stund som jag inte har jobbat/ätit/tränat/umgåtts med hundar (nu måste jag skriva med en hand för att Dixie ligger och sover på den andra) har ägnats åt de där förbannade spelen. Skärpning Hanna! Tur att jag har slut på batteri nu...

På tal om mitt spelande fick jag den här fantastiska kommentaren av mamma på föregående inlägg:
.
.
Hihi, lilla mamma. Jag klarar det nog faktiskt ganska bra själv också, så du behöver inte vara orolig! Hehe.
.
Och på tal om kommentarer skrev Emil det här angående min träningsvärk:
.
.
Så jäkla bra! Det borde jag tatuera in någonstans där jag ser det varje dag så jag kommer ihåg det. Alternativt lägga det som bakgrundsbild på iPhonen eftersom jag ändå spenderar största delen av min vakna tid med att glo på den...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0