Vi hade besök av en liten myra idag på jobbet! Bob hette han, och han sprang runt på kassabänken och höll koll på läget. Väldigt trevlig och oförarglig liten krabat.

När vi hade stängt för dagen kom Bob springandes precis framför mig "Men Bob, vad ska du göra nu när vi går hem då?!" sade jag. BANG!! Plötsligt var Bob mos. Emil skrattade lite hånfullt. Eller ryckte han bara på axlarna kanske? Jag minns inte, jag var i svår chock.

Patrik försökte rädda Bob genom hjärt- och lungräddning med hjälp av en penna, men han förblev en stackars liten svart fläck. Så otroligt tragiskt och sorgligt slut på dagen.

En tyst minut för myran Bob känner jag att är på sin plats.