Christofer brukar säga att jag har svarta fingrar (tydligen motsatsen till gröna fingrar) och att mina växter sjunger "killing me softly". Men HA! Nu blommar det för fullt här hemma och de gröna växterna är så gröna att det gör ont i ögonen!

Den ena hibiskusen har precis slagit ut och har fler knoppar på gång. Den fick vi visserligen för tre veckor sedan (efter att jag dödat den förra, som Christofer sedan på något magiskt vis fått liv i igen.... Det var dessutom den andra hibiskusen jag hade livet av på typ 1,5 år), men det är ju ändå fantastiskt att den har överlevt hela 3 veckor i min närhet och faktiskt blommar också!

Och mina pelargoner. Ojojoj så de blommar! De är visserligen i akut behov av omplantering (som alla mina växter) och jag glömde att vattna dem i typ 3 månader i vintras (ja jag vet att det låter sjukt men det är sant), men de har bestämt sig att för att de ska visa mig att pelargoner visst är trevliga blommor (jag blev påtvingad dem av mamma och var minst sagt skeptisk till "tantblommorna).

Pelargoner, kaktusar och spider plants (ampelliljor kanske de heter på svenska?), dem kan man lita på! Jag tror banne mig att de är nästan omöjliga att döda (om man inte aktivt försöker), till skillnad från hibiskusar som vissnar bara jag tänker på dem.