Veckans bild
Jättebäbisen Meli, kidnappad och nerpackad i en låda för att hon inte ska kunna lämna oss! Älskar't. Tror den ska få agera bakgrundsbild på både telefon och iPad när jag tänker efter. Fast bilden på Kimse i peruk kommer nog ändå tätt efter! 
Jag vet inte varför, men det är bara så hysteriskt roligt när han gömmer munnen i skägget, och det blev om möjligt ännu bättre med peruken på! Visst är han söt?!
Det finns inga dåliga väder, bara dåliga.... telefonkläder?
Vad gör man när
1. det ösregnar ute men man vill ändå med allt våld ut och springa, och
2. man omöjligt kan tänka sig att springa utan Runkeeper och musik i öronen, men
3. man inte är lycklig ägare till en iPhone och Lifeproof och helst inte vill ta livet av sin telefon genom dränkning
?
Svar: Man vakuumförpackar telefon med hörlurar och hela skiten.
Sådärja, problemet löst! Barra ti å bege sig ut i löpspåret och försöka undvika att drunkna själv (huvudsaken att telefonen klarar sig ju)!
Men jag måste säga att det är skönare dagar som idag då det är strålande sol och sommarvärme, det var trots allt inte helt smidigt med den där plasten runt telefonen....
Som sagt
Jag måste fortsätta på samma tema som gårdagen, dvs mina fantastiska kollegor som förgyller mina dagar.
Idag hade jag inte ens hunnit på jobb innan jag fick mig det första skrattet (Rickards svar i whatsappkonversationen nedan), och inte ens en halvtimme in på arbetsdagen hade jag skrattat så mycket att jag ångrade djupt att jag körde så mycket mage på gymmet igår (en helt normal shoppinglista när jag går runt och frågar "vill du ha nåt?").
Helt normalt
Har jag någonsin nämnt att jag älskar de där dårarna jag jobbar med? Ja okej, ett par gånger kanske, men man kan inte säga det för ofta. De är helt fantastiska. Vi är precis lika störda allihopa, det är underbart!
När jag var på semester hade Rickard och Meli vindruvstävling och Rickard vann. I förra veckan slog Rickard nytt rekord; 18 vindruvor i kinderna! Inte illa. Så här om dagen när jag stod och tryckte i mig vindruvor för brinnkära livet för att stilla eftermiddagssockersuget kände jag att det banne mig var på tiden att jag också testade.
12 vindruvor fick jag rum med! Sedan höll jag på att skratta ihjäl mig (se bilden), och när jag skulle peta tillbaks vindruvorna (de hölls liksom inte på plats när jag började skratta) fick jag plats med en till! 13 vindruvor alltså! SÅ JÄKLA NÖJD!!
Rickard med 18 vindruvor. Ser knappt sned ut alls.
Meli med sina 9 (om jag inte minns fel?) vindruvor.
Vilken tur att vi alltid är skärpta på jobbet och knappt barnsliga alls. Eller hur?
En sådan vecka....
3. När jag till slut kom tillbaka till jobbet med både nyckel, bil och mig själv i behåll (otroligt!) var det så klart fortfarande trångt på parkeringen. Jag lyckades med nöd och näppe pina in mig på samma plats som tidigare, hamnade några millimeter ifrån bilen bredvid men vägrade försöka göra om det av rädsla för att köra över något eller någon.
"Tur att han är smal i alla fall" tänkte jag och gick därifrån. Det såg rätt roligt ut sedan när han skulle klämma sig in där mellan bilarna faktiskt, hehe.
Och bara för att prove my point har det tagit mig halva dagen att försöka skriva det här inlägget och få det publicerat utan att något blir fel... Tur att det redan är torsdag imorgon, med en lite (mycket) tur kanske jag överlever hela veckan ändå.
Lika som bär
Knappt likt alls ju, jag har ju inte blått hår!Nedräkningen kan börja!
Jaha gott folk. Efter lite förfrågningar om den här stackars bloggen som har ekat tom på uppdateringar i tre månader nu tänkte jag göra ett försök att kicka igång den på nytt. Och vad kunde vara bättre än att göra det genom att konstatera att det idag är prick 4 månader kvar till:
F L O R I D A A A A ! ! ! Oh yeah. 19:e december lämnar vi kyla och mörker för nästan 3 veckor i förhoppningsvis åtminstone lite mera värme och sol. Underbart. Jag längtar knappt alls, som ni säkert kan lista ut.
Så här flyger vi, det blev två stopp båda vägar men ändå bra tider och framförallt bra pris för att vara vid jul. Så just precis nu om 4 månader sitter vi väl och tar en gin & tonic någonstans över Atlanten. Jobbigt värre. Hehe.
